/
Gamla ruckel /
Ödets ironi /
Ödeshusets hemligheter
Jag hittade det här huset när solen hade gått ner så det var lite läskigt att gå in men nyfikenheten tog över. Nycklarna hängde till och med i hallen, fast dörren stod öppen.
I köket stod vackra gamla pinnstolar.
Trots rädslan att vara ensam i mörkret så gick jag igång på köksinredningen.
Mörkret skapade en mystisk stämning i hela huset.
Underbar spis och jag bara ÄLSKAR väggen bakom!
Vinden pallade jag inte med att gå upp på, jag fick märkliga skakningar i benen när jag gick upp två trappsteg, huuuu!
Men dagen efter tog jag med mig min vapendragare Tom Ole dit, så här glad blev jag när jag fick gå in igen i huset!
Ett gammalt fotografi av huset i början på 1900-talet, två kvinnor finns med på bilden.
Det fanns fler som var intresserade av fotografiet...
Gillar ju dessa pinnstolar...intressant att få veta vilka som har suttit på dem.
Klassiskt tak i ödehus.
En hedlig Huskvarna från förr.
Husets alla flagnade tapeter är verkligen den perfekta fotobakgrunden för porträttfotografering.
Vi gick upp på vinden....huuuuu!!
Där fanns en massa saker med sin historia.
Den gröna färgen fanns lite varstans i huset, även på cykelhjulen.
Den här hängde prydligt på en galge, vad det nu är.
Flyktingar fanns även på den här tiden.
Atjooooo!! nysningarna avlöste varandra...
Bakom kulisserna.
Den du!
Den där färgen på fönstret gillar jag, även dörren!
Triss i råttor!
A rockstar has risen!
Oooo baby, baby!
Att plåta med vidvinkel lockar fram skratt som aldrig upphör, jag kunde knapp redigera denna bilden då jag såg hur kroppen blir helt förvriden, kolla bara "minihänderna"! Benen är jätte spinkiga och huvudet jätte stort.
Hahahaha!
Jag fick också visa de fina bakgrunderna så vi turades om att vara husmodeller. bland tapet och färgrester.
Jag och huset "smälte" verkligen samman i färgskalorna.
En värmlänsk rockstar från Ekshärad!
Gissa om vi skrattade när vi plåtade? Jag hade ofta kramper i magen och höll på att ramla ner från mina platåskor, när vi skulle ta denna bilden så skakade hela kameran av skratt.
Alltså, kolla hållningen?
Om det finns spöken i huset så garanterar jag att de är bortskrämda för evigt från detta hus av alla våra skratt.
Moooohaaaa!!
Jag i galentunnan...
Vi fick verkligen kämpa med att vara allvarliga på våra porträtt eftersom vi ville ha en halvmystisk stämning.
Efter ett 30-årigt rockstjärneliv....
Gasmasken var ändå min favorit!
Härliga bilder! Gillar verkligen de första I sin dunkla blå färgskala. Inser ju också att jag borde byta upp mig på fullformat när jag ser den fina oskärpan i närbilderna.