/ Ödehus /

Vad skogen döljer...

Jag trotsade alla nysningar och lånade mammas bil och drog upp till Arvika för att åka på ödehussafari med passionerade Carina & Tina.
Ödehus är vår delade passion...
Jag var ju ändå gräsänka eftersom gubben var ute och spelade igår så varför "slösa" bort en dag med att ligga i soffan och snyta näsan.
 
 
 I det här lilla huset hittade vi den här antika symaskinen, det är husen ovan.
 
 
Det var det här slottet som var vårt huvudmål igår, det har varit dolt av skogen tidigare. Någon hade gjort ett kalhygge längst vägen, men det var inte lätt att se eftersom några träd fanns kvar runt huset plus alla de här buskarna som vi skulle ta oss igenom, huuuuu!! Men det var bara att hålla andan och slingra sig fram, vi skulle behövt 3 svärd för att slå oss fram. Tur att jag är vaccinerat mot tbe...det kliade resten av resan överallt....Tina fick titta 2 gånger på min rygg.
 
 
Men när vi kom in efter att gått genom djungeln utanför så glömde jag för en stund fästingnojan som jag har när jag fick se alla kläderna som hängde överallt. WOW! 
 
 
Jag var helt förundrad över att någon hade hängt upp kläder i alla rummen. 
 
 
Titta vilken syglädje det var förr! 
 
 
Och alla dessa dörrknoppar och tapeter...
 
 
Den här tapeten hänger nog inte året ut, titta hur den har släppt från väggen, tapeten är helt vågig längst väggen.
 
 
På övervåningen hängde den här fina kavajen.
 
 
Och där inne en annan kavaj.
 
 
Titta vad snyggt! 
 
 
Och alla fantastiska tapeter som bakgrund! 
LYCKA!!
 
 
Det gingo tre jäntor...
 
 
För varje rum jag kom in i så blev jag lika häpen över alla kläder, vem hade hängt upp dem? 
 
 
Titta på kappan till vänster med papper runt sig, den har inte ens blivit upppackad från kemtvätten, fast den var INTE ren längre. 
 
 
Och alla dessa dörrlås som är så vackert dekorerat med naturlig rost. (ekorost)
 
 
Och där står en säng, fint ihopviken.
 
 
Varför var teglet inburet i köket?
 
 
Utanför det här huset hade någon ställt en tvättmaskin framför dörren men den sköt vi bort lätt som en plätt. Insidan var inte intressant för oss alls, det var för "nytt" på något sätt, mycket saker var det men vi gillade det inte. Fast jag gillar hur allt det gröna reflekterar sin färg på huset, det ser murrigt ut. Tur att det inte var ett brudpar som skulle plåtas utanför för då hade de varit gröna som hulken, haha! 
 
 
För att ta oss fram till det här huset fick vi kalla på liemannen, om det kliade förut så kliade det ännu värre efter att vi klättrat igenom den här djungeln. 
Där står Tina förresten en av mina vapendragare, blink! Hon har fått span på lampan i taket. 
 
 
Inne i djungelhuset, det står en kaffepanna på spisen där inne. Jag var ju helt tät i näsan så jag kände inte mögeldoften som Carina kände runt huset. Jag blev lite nojjig då och ville gå därifrån eftersom jag är känslig mot mögel, gasmasken låg naturligtvis kvar i bilen.
 
 
Det här huset såg vi längst vägen till Norge men det var låst och de som bodde närmast var inte hemma, vi tänkte fråga om vi fick gå in och plåta.
 
Det här är en Snöboll fick jag lära mig igår, en större modell av Smörblomma.
 
 
Direkt vi kom innanför norska gränsen fick vi syn på det här ödehuset men tyvärr så var det inget av sevärdighet på insidan. Utanför var det en stor myrstack som lutade sig mot väggen, den var platt mot huset, såg helskumt ut. 
 
 
Här var det ett till norskt ödehus, vi hade ingen nyckel till den dörren heller. Men vad vatten det var i källaren, fönstren var öppna så vi kunde titta ner. 
 
 
Det här huset har Tina plåtat tidigare och det vann hon pris för i en Arvika tidning. Temat var regn och det hade nyss regnat och dimman steg runt huset då. 
 
 
Efter att vi hade släppt av Tina så kom jag på ett hus som en instagramvän har tipsat mig om, Carina visste naturligtvis vart det låg så vi åkte dit innan jag styrde mot Karlstad. Här fanns i alla fall en "väg" in genom djungeln men jag skulle däremot behövt djungelolja för det var fasligt mycket mygg runt huset. 
 
 
Titta vilken helt ljuvlig veranda! 
Det hängde tyvärr ingen nyckel någonstans här heller, fnitter! Men vad mycket fina saker vi såg genom fönstren!
Vill in, vill in!! Funderar på att åka tillbaka och sätta en lapp på huset med mitt nummer på, fniss!
 
 
Titta på den här fina som fanns i trädgården, här var det vildvuxet på ett sätt så att vi slapp ringa till liemannen igen. 
 
 
Och där står Carina och luktar på Kaprifolen, lägg märke till hur orädd hon är för fästingar då hon har gått i kortbyxor hela dagen. Sjäv hade jag grodmansdräkt på mig, jag hade även behövt ett cyklop idag genom all djungel som vi gått igenom, huuuu!! 
 
 
Det stod även lupiner runt huset och svajade i bästa kvällsljuset.
 
 
Carina står och njuter av det fina kvällsljuset, önskar att det var ett sådant här ljus hela dagarna, det är just då som färgerna är som finast och allt ser mjukt ut. 
 
 
Ett sista stopp bara sa jag till Carina, fnitter! 
 
Ack Värmland du sköna....
 
 
Efter att jag hade sagt hejdå till Carina så tog jag vägen förbi ett hus som jag håller kär, jag ville se det i sommarljuset. 
Hej, hej fina huset! 
 
 
 
 
Kommentarer (3)
Fotograf Madeleine Forsgren / NikonD810 / Värmland / Ödehus Värmland
/ Gamla ruckel / Ödehus /

Förälskad i ödehus

Jag fick enormt starka känslor när jag fick syn på detta underbara hus ute på åkern! 
Jag hade sett det på Carinas Instagrams sida så jag tog kontakt med henne för att få en eventuell färdbeskrivning till huset. Carina ställde till och med upp och visade vägen till detta hus och några till, och inte bara det hon tog även med sig Tina som också är en fena på ödehus också Vi fick en spännande lördag då vi åkte runt på grusvägarna i Värmlands skogarna. 
 
Det som gjorde detta hus extra exotiskt var att det gick att gå in i det och att det var så många saker kvar på insidan.
 
Huset är välbesökt av möss, kolla fatet! Fullt av musbajs...
Så är det i ödehus, det har blivit en vana nu efter ett par ödehus.
 
Se så fina fotografier det hänger på väggen, extra kul hus! 
 
 
 
Vackert med ett dragspel...
För övrigt tycker jag att det är ett fint gult ljus i det här rummet tack vare de gula gardinerna. 
 
 Vacker gammal barnstol.
 
Och en stövel ala vintage!
 
 
I köksdelen stod det en massa fina burkar.
 
 
Den kökssoffan diggar jag! 
 
 
Kläder! Vad var det jag sa?
Jo, detta hus är något alldeles extra.
 
Se fina dörren som har krackelerat så dekorativt.
 
Titta! Där står Carina i badrumsskåpet.
 
 
Vi körde sedan vidare mot nya hus genom skogen.
 
Det här huset var vårt nästa mål, det låg vackert i mossskogen men tyvärr gick det inte att gå in i.
 
 
Nästa hus gick det att gå in i så jag blev så ivrig att jag glömde bort att ta en bild på utsidan, fnitter! 
 
 
I köket stod kaffepannan på spisen så det var bara att ta sig en kopp, blink! 
 
 
Kolla tapeterna och all flagnad färg, urläckert! Titta på färgen på skåpluckorna där inne! 
 
 
Nämen kolla, kolla! Lill Babs 1971...
 
"Nya sexiga Lill Babs" står det på framsidan. 
 
Nästa hus! 
 
 
På övervåningen fanns endast en lampa men det var vackert ljus därinne.
By the way, jag funderar på att börja plåta för mäklare, försäljning av lägenheter och hus alltså. 
Blink! 
 
Förr var det populärt med tidningspapper på väggarna, kul med rester!
 
 
Kärlek till ödehus! 
 
 
Utanför i trädet stod en övergiven kaffepanna.
 
 
Till huset tillhör en vildvuxen trädgård.
 
 
Vår sista anhalt var en gammal skola utan tak
 
 
 Kolla bara badrummet! Vicken nostalgitapet!
 
 
Den gröna sitsen och badkaret är så sjukt snyggt till tapet! Och mossan matchar så himla bra till alltihopa, naturen har verkligen tänkt till här, fnitter! 
 
 
"Flaskrummet" 
Jag undrade verkligen varför alla dessa flaskor stod här inne.
 
 
Älskar den blommiga tapeten! Förr var allt så himla färgglatt i inredningen. 
Man blir liksom glad av att vara i sådana här miljöer, en resa tillbaka i tiden görs varje gång. 
Kanske som att åka i en tidsmaskin...
 
 
Här är mina medresenärer Tina och Carina, så himla mysiga tjejer! Det är så kul att få träffa människor som man kan dela sin passion med. Man hör ihop på något märkligt sätt direkt, det känns bekvämt liksom. Inget nervöst kallprat behövs, bara rätt direkt. 
De hade med sig godaste chokladmuffins och kaffe som de bjöd mig på mitt i skogen också, tänk en sådan gästvänlighet de bjöd mig på. Och även hur de generöst delade med sig av sina guldklimpar till ödehus. 
Titta förresten vilket hus som står bakom dem! 
Glitter, glitter!! 
 
 
Jag tokgillar dörrarna!
Som en saga...
 
 
På vägen hem fick vi syn på ett Halo fenomen, det är färgerna som syns ovan molnet.
Och inte bara det... Det flyger svanar ovanför molnet också! 
En dag av lycka som bubblade som sockerdricka inom mig under flera timmar. 
 
 
 
Kommentarer (2)
@madeleine.forsgren / NikonD810 / Vintage / Ödehus / Ödehus Värmland