/ En resa /

En resa till Skånelandet

Vi började med att besöka Hovs Hallar där Sjunde inseglet spelades in av Bergman. Det var
en spännande känsla att veta att Ingmar Bergman med team hade varit där. 
Tänk där satt Max Von Sydow och spelade schack med döden, han ville spela ett parti schack för att skjuta upp dödsögonblicket. 
 
 
Längst hela vägen från Karlstad ner till Båstad så spöregnade det, ca 1 timme innan solnedgången så sprack det plötsligt upp, vilken lycka!
Efter regn kommer solsken och inte vilket solsken som helst...
 
 
Kolla färgen på klipporna!!
Det här bådar gott tänkte jag och hoppade runt som en bergsget på klipporna !!
Hovs Hallar har sagolika och dramatiska klippor, det är en väldigt vacker och säregen natur. Jag kan föstå att det lockar många filmare hit.
 
 
En bra bit på stranden så fanns det en massa stenar som var placerade i fina högar.
 
 
Kände i hela min ande att det här kommer bli en kanonkväll...
...jag darrade i hela kroppen av lycka och förväntan...
 
 
Jag galloperade fram och tillbaka på olika ställen för att hinna med så mycket som möjligt, vet att när ljuset kommer, då går det fort.  Åt det här hållet lurade regnet på himlen som gav en vacker blålila färg.
 
 
Titta!! Nu började det !! 
En gyllengul nyans kommer nu.
 
 
Jag började känna Ingmar Bergmans ande som svävade ovan mig...
 
 
En segelbåt ute på tur i bästa solnedgången, det kanske är Max von Sydow som blåser förbi...fnitter!
 
 
För att visa att jag inte "ljuger" om ljuset och färgerna så tog jag en bild på min man för att ni ska se hur solen lyser på honom i det sista ljuset, en vacker varm orange färg.
 
 
Den här vyn sitter han och tittar på medans jag studsar runt som en studsboll för att hinna med alla skiftningar som himlen bjöd på denna kväll. 
 
 
Åt andra hållet, jag kan ju tillägga att det regnar lite också nu, lycka för mig!
Det förstärker färgerna ännu mer! 
 
 
Nu har Bergmans ande landat i Hovs hallar där filmen spelades in...
 
Det är hela 60 år sedan som det Sjunde inseglet spelades in. 
- Tiden går fort, ta vara på livet, sa min mormor till mig när jag var liten. 
 
 
Min man var lika fascinerad som mig av solens nedgång, han brukar nämligen aldrig vara med mig när jag är ute på fotosafari på hemmaplan. Därför var det extra kul att han fick vara med om den här spektakulära solnedgången i värsta Bergman andan.
Passade på att ta en till bild för att visa hur färgen såg ut i hans ansikte när solen hade gått ner, det är häftigt att se hur den röda färgen ligger kvar en stund. Som att suga på en extra god karamell...mums! 
 
 
Helt makalöst att se hur himlen förändras under den sista timmen. nu kom de lila tonerna fram också. 
Jag gick hem med en rejäl skattkista denns kväll, kände mig gööör rik! 
 
 
Kullaberg stod på menyn dagen efter, där också en annan känd serie har spelats in- Kullamannen!
Min mans favoritserie när han var liten.
 
Det är en ungdomsthriller från 1967.
Ungdomarna i serien blir inblandade i en trasslig spionhärva där man inte kan vara säker på vem som hör till den goda och vem som hör till den onda sidan. Spionage, mystiska ljussignaler och underliga kodord  blir plötsligt en del av vardagen, men också vilda jakter i gruvgångar, kidnappningar och nattliga inbrott. Det blev ett sommarlov de sent ska glömma. 
 
Allt detta la helt säkert grunden till min mans kärlek till deckare och engelska mordserier, fniss! 
 
 
Där sitter han stolt över att sitta på de gyllengula sagolika klipporna, han visslade på musiken i Kullamannen också medans vi vistades på Kullabergen.
 
 
Se vilka otroligt coola klippor!  Helt overkligt! 
 
 
Jag har en böjelse för gröna alger också. 
 
 
Så himla coolt landskap! Lite utomjordiskt faktiskt...älskar alla mönster i stenarna.
Missa inte fyren där uppe på höger sida, uppe i den var ungdomarna med om kusliga saker. 
 
 
Som att gå på månen, med solen i ryggen då...

 
Den lilla fyren längst ut på klippan är så himla gullig!
Puss, puss lilla fyren!
 
 
Så söt så att jag vill ta med mig den hem.
 
 
Vi hade turen att Kullens fyr tändes när vi var på väg uppför alla klipporna. 
 
Min man visslar för fullt nu...fnitter! 
 
 
Dagen efter skulle vi besöka Nimis som är ett platsspecifikt konstverk av Lars Vilks på platsen Håle stenar. Vi gick vilse i skogen bland alla rötter som bokträden breder ut, det är sant... 
Det slutade med att vi fick ta GPS i mobilen för att hitta dit, vi var helt vilsna med två andra tjejer.
 
 
 Jag har en dröm att åka ner till Skåne på hösten för att plåta alla vackra bokträd...
 
 
Jag kan ju säga att det var ingen lek att ta sig ner till konstnären, guuuu vad brant det var på vissa ställen!! Och det tog säkert minst 30 minuter att komma ner. 
Jag tänkte på vägen ner bland alla rötter och stenar att detta måste vara en väldigt lekfull man som klättar i denna miljö.
Nimis har Lars byggt av drivved och består av glest ihopspikade plankor och trägrenar som bildar gångar, rum och torn.
 
Jag hörde hur någon spikade långt där nere när vi kämpade oss nerför...
 
 
 Titta! Där står han ju!!
Va? Vågar han vara här tänkte jag, han är ju hotad till livet.
 
 
Okey där står en man från Säpo, vi såg en till högre upp när vi klättrade tillbaks upp.. 
 
 
Han blev jätte glad när vi började att prata med honom, han gillade våra kläder, vi lyste upp bland alla hans gråa plankor sa han med rosa och gula färger. Han sa även att han sällan är här så vi hade tur.
 
Det är otroligt hur han har stått upp för tryckfriheten i Sverige, han har riskerat sitt liv och kommer att ha bevakning resterande av sina dagar här på jorden.
 
 
För att visa hur det ser ut inne i gångarna, det var riktigt kul att gå igenom gångarna, jag blev plösligt liten igen, fniss! 
 
 
Utsidan, det måste vara hur kul som helst att gå i alla tunnlarna och klättra i tornen när man är barn. Jag läste någonstans att det är 40 000 besökare per år.
 
 
Där står Janne och plåtar.
Det var roligt att se all denna drivved, jag samlade också på detta för ett par år sedan. 
 
 
Morgonen dagen efter bestämde jag mig för att gå upp med soluppgången.
Jag hade tur (igen) - det var dimma! 
 
 
Vi bodde vid en åker så det var bara att kliva ut genom dörren. 
 
 
Härlig morgon! 
 
 
Jag lyckades fånga solen när den gick upp i den rosa dimman. 
Sedan kröp jag i säng igen bredvid gubben som sov sött...
 
 
Jag höll på att glömma de två hästarna som följde efter mig, jag var rädd för dem, visste ju inte vad de ville. Paret som vi hyrde rummet  av sa på frukosten att hästarna var troligtvis på rymmen. 
 
Fortsättning följer...
Kommentarer (7)
Bokskog / Dimma / Fotograf Madeleine Forsgren / Fyr / Hästar / My heaven is all around me / Skåne / Åker
/ En resa /

Mitt i Europa...

Amsterdam är en fantastisk vacker stad på alla sätt och vis, fast staden har även ett mörker inom sig...
 
 
Det är staden man cyklar i för att ta sig fram, det finns fler cyklar än människor som bor där. 
 
 
Cyklar, tulpaner och gamla hus- det är Amsterdam! 
 
 
Det här är utanför vårt hotell, det var svårt att hitta en parkering för våra cyklar varje kväll, just på den här bilden är det få cyklar. 
 
Det lustiga är att alla låser fast sina cyklar med stora kättingar, varför förstod vi aldrig eftersom alla cyklar är så gott som skrot. Vi fick med kättingar till våra cyklar också så vi låste på samma sätt.
 
 
Kolla sadeln! 80% av alla cyklar var faktiskt i detta skick.
 
 
En barnsadel, haha! 
 
 
I Amsterdam är det cyklisterna som "äger" gatorna, ringklockorna från cyklarna hördes hela tiden och folk flyttade sig snabbt för cyklisten som kom i full fart. Själv köpte jag med en ringklocka till min cykel på hemmaplan.
 
 
Det stod cyklar parkerade flera hundra meter lite varstans i långa rader. 
 
 
I våra kvarter, där kvällen alltid började, det var jätte mysigt att sitta där och kolla på alla cyklar som kom i full fart förbi.
 
 
Här ett annat mysigt cafe´, jag gillar vintage, fnitter! 
 
 
Det är gott om cafeér i Amsterdam, men man får akta sig för om det står "coffeeshop" då säljs det hasch där inne, och där får man sitta och röka helt lagligt.
 
Mitt i Europa...med EU´s godkännande...
 
 
Så här såg skyltarna ut om man åker till Amsterdam för att vara lite "fri", märkligt nog så får gästerna inte röka vanliga cigaretter där inne. 
 
I dessa mörka kvarter så är även prostitution lagligt, de prostituerade betalar skatt i Holland som vilken anställd som helst.
 
När det gällde "glädjeflickorna" så var det strikt förbjudet att ta foton mot de fönster som de stod i, så vi gick in på "Museum of prostitution" för att få lite förståelse över denna livsstil.
 
 
Inne på museumet så stod det skyltdockor i underkläder.
 
 
Det rullade en film där inne där kunde man följa en flickas dag, på bilden kan ni se hur det ser ut när de står i fönstren. 
 
 
Så här såg det ut när de "jobbade", lamporna lyste och ingen stod i fönstren. 
 
 
En del kvinnor satt i fönstren på stolar men de flesta stod och smådansade. 
 
 
Utanför de röda fönstren satt människor på barer och drack som om ingenting händer i fönstren brevid.
 Snacka om normaliseringsprocessen...
 
Det jag aldrig kommer att förstå är: varför?
 
 Varför säljer sig så snygga tjejer sina kroppar till helt främmande gubbar och killar? De måste ju kunna känna pengar på ett annat sätt, eller? 
Eftersom jag jobbar med missbruk och är lite påläst då det gäller orsak och verkan så grubblade jag en hel del i detta ämne. Jag funderade över vilken smärta deras föräldrar skulle känna om de fick se sin dotter stå i ett fönster för att sälja sig som ett boskap.
 
Vägen in i prostitution ser givetvis olika ut för olika människor i olika samhällen. För en del är det en hallick som tvingar, för andra är det livsomständigheterna som tvingar d v s man måste försörja sin familj och sina barn och har inga andra alternativ än att sälja sin kropp.
 
Med en skadad självbild, tidigare kränkningar, gränsdragningsproblem, försök att återta kontrollen efter tidigare övergrepp, pengar osv så kanske man lätt kan hamna i ett "skyltfönster".
 
Myten om den "lyckliga horan" krossar jag härmed.
 
Just här i Red Light Distric så hyr tjejerna ett rött rum för 1500 kr för 10 timmar. I Amsterdam är prostitution lagligt och kvinnorna betalar skatt. Med detta argument kunde jag ändå inte bortse att det är trasiga själar som står i fönstren.
 
 
 Det var otroligt mycket folk i dessa kvarter, till det yttre så kan det ses som vackert med alla färgerna precis som alla flickorna var vackra till sitt yttre...
 
Vad man kanske inte tänker på när man är mitt i Red Light District är att det faktiskt är stadens äldsta och kanske vackraste plats med dess långa och trånga gator i 1300-tals arkitektur.
 
De Wallen är den stadsdel som är det största och mest välkända Red Light District i Amsterdam Här bedrivs en stor del av stadens sex- och droghandel. Redan på 1600- och 1700-talen när Holland var en stor sjöfartsnation kom sjömännen till stadsdelen för att förlusta sig.
 
 
 
 
Här frågade jag om lov att få plåta hennes skor, hon stod utanför ett strippclub, hon sa ja...och böjde upp foten lite snyggt för mig.
 
 
Så här såg det ut när killarna stod och tittade på tjejerna, det var fönster längst hela den här gränden. Det var säkert ett hundratal fönster just här i Red Ligth District. 
 
 
"Old Sailor"
Ett passande namn på en bar bland kanalerna då det var sjömän som kom hit förr i tiden.
 
 
Det som även gjorde ont i mitt hjärta var alla unga människoir som var där och kanske för första gången rökte på. Jag såg även andra unga människor som var väldigt nedgångna i sitt missbruk, en del satt ensamma och rökte.
 
När jag stod och plåtade vi en kanal så stannade en kille på cykel och drog upp en bräda ur ryggsäcken, satte sig ner på den bakom mig och meckade en joint. Han cyklade sedan vidare på cykeln  med jointen i mungipan.
 
 
Alla var nog inte där för drogernas skull utan kanske av nyfikenhet som oss, jag ville se detta i verkligheten kände jag. Vart vi än cyklade i Amsterdam så kände vi haschdoft, dag som kväll, så nog var det många som var där för att knarka. 
 
 
Nu till allt det vackra som finns i Amsterdam.
 
 
Husen är så himla vackra, som konstverk längst kanalerna.
 
 
Jag hade naturligtvis med mitt stativ och körde långa exponeringar för att få det sammhetslena vattnet.
 
 
Kanalerna är ganska smutsiga därav den gröna färgen av vattnet.
 
 
Det var inte sol varje dag, en dag så kom en riktig störtskur, jag var som en dränkt katt när vi kom tillbaka till hotellet, inte bra för för min förkylning...
 
 
Vi satt mitt emot dessa unga och åt vår lunch längst kanalen, jag passade på att skjuta ett skott. Gillar den för att alla tittar åt olika håll, och gör olika saker.
För mig symboliserar det den förvirringen som de unga har inom sig. 
 
 
Många hus är flera hundra år gamla där trapporna är mer som stegar och där de boende får hissa in möblerna via rep och talja i balk på vinden och in genom fönstret.
 
 
 Det är svårt att inte gilla Amsterdam, det är en otroligt charmig stad.
 
 
Det är rätt intressant att i princip hela staden är under vattennivån redan, och när havsnivån stiger mer och mer så spås staden ligga under vatten i en nära framtid. 
 
 Under de senaste 900 åren har invånarna i det här området byggt skyddsvallar för att skydda sig mot vattnet i floderna som rinner genom landet och vattnet i havet. Som ett resultat av detta skyddas nu Nederländerna mot vatten från hav och floder av tusentals kilometer långa skyddsvallar – en imponerande bedrift!
Kommentarer (3)
@madeleine.forsgren / My heaven is all around me / NikonD810
/ En resa /

Rätt plats rätt tid

När jag kom till Stockholm var det rätt mulet och jag kunde inte heller se någon is när jag hängde ut genom tågkupens fönster. Stackars mäj tänkte jag eftersom jag ofta har några färdiga bilder i huvudet. 
 
Men dessa stora isflak såg jag inte när tåget rullade in mot stationen, vicken lycka tänkte jag och slängde mig på magen i min nytvättade dunjacka som jag ska ha på mig på Island. ( jag kommer alltså komma skitig dierkt dit )
 
På vägen upp till Götgatsbacken stannade den här killen till snyggt och blåste ut röken perfekt. 
 
Eftersom jag och min svägerska är Starbucksdiggare så tog vi en latte där, medans jag väntade på kaffet så körde jag några snabba gatufoton.
 
jag kunde ju inte hålla kameran nere medans vi fikade, kolla! Precis som i Solsidan!
 
 
När vi gick ner längts Götgatsbacksgatan hade ljuset ändrats sig totalt, vicken lycka! Vi halvsprang ner för backen för att inte missa mina "turistkort som jag ska klistra in i mitt album".
 
Det berömda Mariaberget.
 
Vi sprang genom gamla stan för jag fick en ny ide´.
 
En vacker gammal Kastanj.
 
Älskar gamla gatusten, här på slottsbacken. Min svägersa berättade att hon varit här när prins Filip och Sofia gifte sig. 
 
Plötsligt dök ett brudpar upp! 
 
 
Titta så fint han lyfter på fötterna.
 
 
Mä, var kom hon ifrån? Bruden fortsätter att titta på mig, fniss! 
 
 
Vi hade turen att det var filminspelning på Skepssholmen därav det fina sidoljuset på svanarna som plötsligt dök upp. 
 
Här kommer lite mystisk rök in i bilden.
 
 
Jag kunde inte se mig mätt på det vackra ljuset som lyste på gamla stan tack vare lamporna som de använde under inspelningen.
 
 
Titta så snyggt det lyser från sidan på kronan.
 
 
Som i en film...
Vi skrattade ikapp när jag sa att "de här bilderna blir jag ensam om med detta vackra sagoljus", för vi började tänka på Björn Ranelids som har varit med på teven under veckan och hans ständiga replik: "Det är bara jag, det är bara jag" som har gjort det och det...
 
"Det är bara jag...", fnitter!
 
Filminspelning pågår, jag fick inte fota en snubbe kom och sa:
-You are not allowed to be here.
 
Så vi stack till Kungsans vackra tunnelbana och åkte till Karlaplan för att ladda inför dagens resa till Island, bra början på min resa till sagoön! 
Igår var jag på rätt plats i rätt tid!