/ En resa /

Ut på tur, aldri sur...

Med fönsterutsikt på Lofoten.
Den här vyn vaknade jag till varje morgon.
(Handhållet genom en springa ut genom fönstret utan att kunna titta i sökaren) 
 
 
Ut på tur, aldri sur!
Ett norskt ordspråk, jag gillar det skarpt! 
Här är gänget som jag åkte med, det var många ironiska skratt hela veckan mellan oss.
 
 
Lite Islandkänsla här, det är ovanligt med den kylan som vi fick uppleva på Lofoten eftersom Golfströmmen går där. Det brukar ligga på 0 eller plusgrader, jag tror att vi var uppe i -8 någon dag.
Till vänster om bilden åkte jag i vatten med hela högerbenet, glömde kolla tjockleken på isen i min impulsiva iver, haha! Magnus fick dra upp mig, han räddade först min kamera sedan mig, haha! 
 
 
Magnus Lindbom, the leader of the pack! 
 
Han är så himla rolig och samtidigt bärare av en djupare filosofi i bildens land. Jag gillar att sitta i bilen medans vi färdas från plats till plats i det norska kungariket och lyssna på hans tankar runt foto. Det är ingen snabbmat han serverar till oss, utan det är äkta och genuina erfarenheter han serverar oss.
 
Det handlar om det subtila som bara ett känligt väntande öga kan se...
 
Magnus kan sitta vid sitt tält i 3 veckor bara för att vänta på det rätta ljuset i svenska fjällen, det är annat än allla fejkbilder som florerar på instagram.
 
 
Fastfrusen
 
 
Härliga färger som kommer när solen har gått ner.
 
 
Morgonljuset väcker sakta bergen...
 
 
Ännu tidigare, innan solen har gått upp. Gubbarna står och väntar på ljuset vid sina stativ och jag springer runt som hackspetten på julaftonen, livrädd att missa något. Gubbarna står nere vid bergskanten och jag har galloperat upp på ett berg.
Att stå stilla och vänta är inte min melodi, fnitter!
 
 
 
Lek med tidvattnet, whiiii! 
 
 
Fiskebåt på väg ut, prutt, prutt, prutt...
 
 
Första kvällens norrsken, inte sådant drag som skulle komma... 
 
 
Här är nedanför vårt hotell, jag har en svaghet för tång, det är nog kustens svar på skogens vackra mossa. 
 
 
Den här kvällen blev det mera drag på norrrskenet, det var många wow i min mun när jag stod här. 
 
 
Den här snurren föll jag för, störtskön! 
 
 
Mina resekamrater tänkte på refrängen och den tidiga morgonen som vi skulle upp till, så jag gick ner nedanför hotellet för att fånga lite mer av norrskenet.
 
Den gröna ladyn fortsatte en stund till innan hon lugnade ner sig. Jag gick upp till mitt rum och råkade sedan titta ut genom fönstret...
 
Jag kan inte beskriva med ord det jag såg, däremot så vifftade jag med armarna och snurrade med kroppen på morgonen när jag skulle beskriva vad jag hade sett genom mitt fönster för gubbarna. Och det var wow, wow, wow!!! Norrskensdansen var så nära så jag upplevde att det dansades på fönsterblecket, jag sprang upp och ner oroligt mellans sängen och fönstret. 
 
Dagen efter ångrade jag mig JÄTTE mycket att jag inte gick ut igen, jag låg ju ändå vaken för jag kunde inte sova av norrskensstrålningen som jag fick genom hela min kropp, det är sant! Jag fick en överdos av NORRSKEN !! Jag hade hjärtklappning till och med...
 
På morgonen dagen efter norrskenspartyt så fick vi fina färger och en väldigt rolig och mycket märklig upplevelse. 
 
En polska dök upp plötsligt när jag låg här och hade riktat in mig på speglingen i vattnet, hon sa att jag var i vägen för henne och bad mig flytta på mig på ett mindre trevligt sätt. Magnus min hjälte, gick mellan och började förklara för henne att hon kan inte komma sist och be andra att flytta på sig. Hon gick igång ännu mer och sa att hon var en succesfull fotograf som har plåtat i 2 år osv. 
Detta skrattade vi åt många gånger under vår vecka, snacka om att ha höga tankar om sig själv.
 
 
Bergets visar sin bästa sida.
 
 
Tripp, trapp, trull...
 
Jag ÄLSKAR att stå vid vattnet och leka med vågora, skulle lätt kunna stå där en hel dag. 
 
 
Whiiiii!! 
 
När solen har gått ner...
 
Ett turistkort, fniss! 
 
 
I Magaluf där måsarna skrattar sig hesa, nej jag menar Lofotens måsar.
Det var ett nedrans liv på måsarna här. 
 
Det börjar bli tid för att fisken skall hängas och torkas. 
 
(Nu kommer jag att få skäll av Tom-Ole för att jag blandar in en annan redigeringsstil, blink)
 
En annan morgon, då stövlarna var fyllda av vatten utan att jag ens märkte det, fnitter! 
 
 
Ser du ljuset Jonathan? 
 
/ En resa /

En resa till Skånelandet

Vi började med att besöka Hovs Hallar där Sjunde inseglet spelades in av Bergman. Det var
en spännande känsla att veta att Ingmar Bergman med team hade varit där. 
Tänk där satt Max Von Sydow och spelade schack med döden, han ville spela ett parti schack för att skjuta upp dödsögonblicket. 
 
 
Längst hela vägen från Karlstad ner till Båstad så spöregnade det, ca 1 timme innan solnedgången så sprack det plötsligt upp, vilken lycka!
Efter regn kommer solsken och inte vilket solsken som helst...
 
 
Kolla färgen på klipporna!!
Det här bådar gott tänkte jag och hoppade runt som en bergsget på klipporna !!
Hovs Hallar har sagolika och dramatiska klippor, det är en väldigt vacker och säregen natur. Jag kan föstå att det lockar många filmare hit.
 
 
En bra bit på stranden så fanns det en massa stenar som var placerade i fina högar.
 
 
Kände i hela min ande att det här kommer bli en kanonkväll...
...jag darrade i hela kroppen av lycka och förväntan...
 
 
Jag galloperade fram och tillbaka på olika ställen för att hinna med så mycket som möjligt, vet att när ljuset kommer, då går det fort.  Åt det här hållet lurade regnet på himlen som gav en vacker blålila färg.
 
 
Titta!! Nu började det !! 
En gyllengul nyans kommer nu.
 
 
Jag började känna Ingmar Bergmans ande som svävade ovan mig...
 
 
En segelbåt ute på tur i bästa solnedgången, det kanske är Max von Sydow som blåser förbi...fnitter!
 
 
För att visa att jag inte "ljuger" om ljuset och färgerna så tog jag en bild på min man för att ni ska se hur solen lyser på honom i det sista ljuset, en vacker varm orange färg.
 
 
Den här vyn sitter han och tittar på medans jag studsar runt som en studsboll för att hinna med alla skiftningar som himlen bjöd på denna kväll. 
 
 
Åt andra hållet, jag kan ju tillägga att det regnar lite också nu, lycka för mig!
Det förstärker färgerna ännu mer! 
 
 
Nu har Bergmans ande landat i Hovs hallar där filmen spelades in...
 
Det är hela 60 år sedan som det Sjunde inseglet spelades in. 
- Tiden går fort, ta vara på livet, sa min mormor till mig när jag var liten. 
 
 
Min man var lika fascinerad som mig av solens nedgång, han brukar nämligen aldrig vara med mig när jag är ute på fotosafari på hemmaplan. Därför var det extra kul att han fick vara med om den här spektakulära solnedgången i värsta Bergman andan.
Passade på att ta en till bild för att visa hur färgen såg ut i hans ansikte när solen hade gått ner, det är häftigt att se hur den röda färgen ligger kvar en stund. Som att suga på en extra god karamell...mums! 
 
 
Helt makalöst att se hur himlen förändras under den sista timmen. nu kom de lila tonerna fram också. 
Jag gick hem med en rejäl skattkista denns kväll, kände mig gööör rik! 
 
 
Kullaberg stod på menyn dagen efter, där också en annan känd serie har spelats in- Kullamannen!
Min mans favoritserie när han var liten.
 
Det är en ungdomsthriller från 1967.
Ungdomarna i serien blir inblandade i en trasslig spionhärva där man inte kan vara säker på vem som hör till den goda och vem som hör till den onda sidan. Spionage, mystiska ljussignaler och underliga kodord  blir plötsligt en del av vardagen, men också vilda jakter i gruvgångar, kidnappningar och nattliga inbrott. Det blev ett sommarlov de sent ska glömma. 
 
Allt detta la helt säkert grunden till min mans kärlek till deckare och engelska mordserier, fniss! 
 
 
Där sitter han stolt över att sitta på de gyllengula sagolika klipporna, han visslade på musiken i Kullamannen också medans vi vistades på Kullabergen.
 
 
Se vilka otroligt coola klippor!  Helt overkligt! 
 
 
Jag har en böjelse för gröna alger också. 
 
 
Så himla coolt landskap! Lite utomjordiskt faktiskt...älskar alla mönster i stenarna.
Missa inte fyren där uppe på höger sida, uppe i den var ungdomarna med om kusliga saker. 
 
 
Som att gå på månen, med solen i ryggen då...

 
Den lilla fyren längst ut på klippan är så himla gullig!
Puss, puss lilla fyren!
 
 
Så söt så att jag vill ta med mig den hem.
 
 
Vi hade turen att Kullens fyr tändes när vi var på väg uppför alla klipporna. 
 
Min man visslar för fullt nu...fnitter! 
 
 
Dagen efter skulle vi besöka Nimis som är ett platsspecifikt konstverk av Lars Vilks på platsen Håle stenar. Vi gick vilse i skogen bland alla rötter som bokträden breder ut, det är sant... 
Det slutade med att vi fick ta GPS i mobilen för att hitta dit, vi var helt vilsna med två andra tjejer.
 
 
 Jag har en dröm att åka ner till Skåne på hösten för att plåta alla vackra bokträd...
 
 
Jag kan ju säga att det var ingen lek att ta sig ner till konstnären, guuuu vad brant det var på vissa ställen!! Och det tog säkert minst 30 minuter att komma ner. 
Jag tänkte på vägen ner bland alla rötter och stenar att detta måste vara en väldigt lekfull man som klättar i denna miljö.
Nimis har Lars byggt av drivved och består av glest ihopspikade plankor och trägrenar som bildar gångar, rum och torn.
 
Jag hörde hur någon spikade långt där nere när vi kämpade oss nerför...
 
 
 Titta! Där står han ju!!
Va? Vågar han vara här tänkte jag, han är ju hotad till livet.
 
 
Okey där står en man från Säpo, vi såg en till högre upp när vi klättrade tillbaks upp.. 
 
 
Han blev jätte glad när vi började att prata med honom, han gillade våra kläder, vi lyste upp bland alla hans gråa plankor sa han med rosa och gula färger. Han sa även att han sällan är här så vi hade tur.
 
Det är otroligt hur han har stått upp för tryckfriheten i Sverige, han har riskerat sitt liv och kommer att ha bevakning resterande av sina dagar här på jorden.
 
 
För att visa hur det ser ut inne i gångarna, det var riktigt kul att gå igenom gångarna, jag blev plösligt liten igen, fniss! 
 
 
Utsidan, det måste vara hur kul som helst att gå i alla tunnlarna och klättra i tornen när man är barn. Jag läste någonstans att det är 40 000 besökare per år.
 
 
Där står Janne och plåtar.
Det var roligt att se all denna drivved, jag samlade också på detta för ett par år sedan. 
 
 
Morgonen dagen efter bestämde jag mig för att gå upp med soluppgången.
Jag hade tur (igen) - det var dimma! 
 
 
Vi bodde vid en åker så det var bara att kliva ut genom dörren. 
 
 
Härlig morgon! 
 
 
Jag lyckades fånga solen när den gick upp i den rosa dimman. 
Sedan kröp jag i säng igen bredvid gubben som sov sött...
 
 
Jag höll på att glömma de två hästarna som följde efter mig, jag var rädd för dem, visste ju inte vad de ville. Paret som vi hyrde rummet  av sa på frukosten att hästarna var troligtvis på rymmen. 
 
Fortsättning följer...
Kommentarer (8)
Bokskog / Dimma / Fotograf Madeleine Forsgren / Fyr / Hästar / My heaven is all around me / Skåne / Åker
/ En resa /

Mitt i Europa...

Amsterdam är en fantastisk vacker stad på alla sätt och vis, fast staden har även ett mörker inom sig...
 
 
Det är staden man cyklar i för att ta sig fram, det finns fler cyklar än människor som bor där. 
 
 
Cyklar, tulpaner och gamla hus- det är Amsterdam! 
 
 
Det här är utanför vårt hotell, det var svårt att hitta en parkering för våra cyklar varje kväll, just på den här bilden är det få cyklar. 
 
Det lustiga är att alla låser fast sina cyklar med stora kättingar, varför förstod vi aldrig eftersom alla cyklar är så gott som skrot. Vi fick med kättingar till våra cyklar också så vi låste på samma sätt.
 
 
Kolla sadeln! 80% av alla cyklar var faktiskt i detta skick.
 
 
En barnsadel, haha! 
 
 
I Amsterdam är det cyklisterna som "äger" gatorna, ringklockorna från cyklarna hördes hela tiden och folk flyttade sig snabbt för cyklisten som kom i full fart. Själv köpte jag med en ringklocka till min cykel på hemmaplan.
 
 
Det stod cyklar parkerade flera hundra meter lite varstans i långa rader. 
 
 
I våra kvarter, där kvällen alltid började, det var jätte mysigt att sitta där och kolla på alla cyklar som kom i full fart förbi.
 
 
Här ett annat mysigt cafe´, jag gillar vintage, fnitter! 
 
 
Det är gott om cafeér i Amsterdam, men man får akta sig för om det står "coffeeshop" då säljs det hasch där inne, och där får man sitta och röka helt lagligt.
 
Mitt i Europa...med EU´s godkännande...
 
 
Så här såg skyltarna ut om man åker till Amsterdam för att vara lite "fri", märkligt nog så får gästerna inte röka vanliga cigaretter där inne. 
 
I dessa mörka kvarter så är även prostitution lagligt, de prostituerade betalar skatt i Holland som vilken anställd som helst.
 
När det gällde "glädjeflickorna" så var det strikt förbjudet att ta foton mot de fönster som de stod i, så vi gick in på "Museum of prostitution" för att få lite förståelse över denna livsstil.
 
 
Inne på museumet så stod det skyltdockor i underkläder.
 
 
Det rullade en film där inne där kunde man följa en flickas dag, på bilden kan ni se hur det ser ut när de står i fönstren. 
 
 
Så här såg det ut när de "jobbade", lamporna lyste och ingen stod i fönstren. 
 
 
En del kvinnor satt i fönstren på stolar men de flesta stod och smådansade. 
 
 
Utanför de röda fönstren satt människor på barer och drack som om ingenting händer i fönstren brevid.
 Snacka om normaliseringsprocessen...
 
Det jag aldrig kommer att förstå är: varför?
 
 Varför säljer sig så snygga tjejer sina kroppar till helt främmande gubbar och killar? De måste ju kunna känna pengar på ett annat sätt, eller? 
Eftersom jag jobbar med missbruk och är lite påläst då det gäller orsak och verkan så grubblade jag en hel del i detta ämne. Jag funderade över vilken smärta deras föräldrar skulle känna om de fick se sin dotter stå i ett fönster för att sälja sig som ett boskap.
 
Vägen in i prostitution ser givetvis olika ut för olika människor i olika samhällen. För en del är det en hallick som tvingar, för andra är det livsomständigheterna som tvingar d v s man måste försörja sin familj och sina barn och har inga andra alternativ än att sälja sin kropp.
 
Med en skadad självbild, tidigare kränkningar, gränsdragningsproblem, försök att återta kontrollen efter tidigare övergrepp, pengar osv så kanske man lätt kan hamna i ett "skyltfönster".
 
Myten om den "lyckliga horan" krossar jag härmed.
 
Just här i Red Light Distric så hyr tjejerna ett rött rum för 1500 kr för 10 timmar. I Amsterdam är prostitution lagligt och kvinnorna betalar skatt. Med detta argument kunde jag ändå inte bortse att det är trasiga själar som står i fönstren.
 
 
 Det var otroligt mycket folk i dessa kvarter, till det yttre så kan det ses som vackert med alla färgerna precis som alla flickorna var vackra till sitt yttre...
 
Vad man kanske inte tänker på när man är mitt i Red Light District är att det faktiskt är stadens äldsta och kanske vackraste plats med dess långa och trånga gator i 1300-tals arkitektur.
 
De Wallen är den stadsdel som är det största och mest välkända Red Light District i Amsterdam Här bedrivs en stor del av stadens sex- och droghandel. Redan på 1600- och 1700-talen när Holland var en stor sjöfartsnation kom sjömännen till stadsdelen för att förlusta sig.
 
 
 
 
Här frågade jag om lov att få plåta hennes skor, hon stod utanför ett strippclub, hon sa ja...och böjde upp foten lite snyggt för mig.
 
 
Så här såg det ut när killarna stod och tittade på tjejerna, det var fönster längst hela den här gränden. Det var säkert ett hundratal fönster just här i Red Ligth District. 
 
 
"Old Sailor"
Ett passande namn på en bar bland kanalerna då det var sjömän som kom hit förr i tiden.
 
 
Det som även gjorde ont i mitt hjärta var alla unga människoir som var där och kanske för första gången rökte på. Jag såg även andra unga människor som var väldigt nedgångna i sitt missbruk, en del satt ensamma och rökte.
 
När jag stod och plåtade vi en kanal så stannade en kille på cykel och drog upp en bräda ur ryggsäcken, satte sig ner på den bakom mig och meckade en joint. Han cyklade sedan vidare på cykeln  med jointen i mungipan.
 
 
Alla var nog inte där för drogernas skull utan kanske av nyfikenhet som oss, jag ville se detta i verkligheten kände jag. Vart vi än cyklade i Amsterdam så kände vi haschdoft, dag som kväll, så nog var det många som var där för att knarka. 
 
 
Nu till allt det vackra som finns i Amsterdam.
 
 
Husen är så himla vackra, som konstverk längst kanalerna.
 
 
Jag hade naturligtvis med mitt stativ och körde långa exponeringar för att få det sammhetslena vattnet.
 
 
Kanalerna är ganska smutsiga därav den gröna färgen av vattnet.
 
 
Det var inte sol varje dag, en dag så kom en riktig störtskur, jag var som en dränkt katt när vi kom tillbaka till hotellet, inte bra för för min förkylning...
 
 
Vi satt mitt emot dessa unga och åt vår lunch längst kanalen, jag passade på att skjuta ett skott. Gillar den för att alla tittar åt olika håll, och gör olika saker.
För mig symboliserar det den förvirringen som de unga har inom sig. 
 
 
Många hus är flera hundra år gamla där trapporna är mer som stegar och där de boende får hissa in möblerna via rep och talja i balk på vinden och in genom fönstret.
 
 
 Det är svårt att inte gilla Amsterdam, det är en otroligt charmig stad.
 
 
Det är rätt intressant att i princip hela staden är under vattennivån redan, och när havsnivån stiger mer och mer så spås staden ligga under vatten i en nära framtid. 
 
 Under de senaste 900 åren har invånarna i det här området byggt skyddsvallar för att skydda sig mot vattnet i floderna som rinner genom landet och vattnet i havet. Som ett resultat av detta skyddas nu Nederländerna mot vatten från hav och floder av tusentals kilometer långa skyddsvallar – en imponerande bedrift!