/ Bröllop /

Huset vid vägens slut

Här är huset där allt kan hända...
 
Det sägs att det spökar här...
 
 
Vrångsholmen heter huset, och det är ett väl bevarat exempel på förra sekelskiftets pedagogiska och sociala metoder för att korrigera barn i riskzonen. Huset byggdes omkring år 1910 av Räddningsinstitutet på Hisingen åt vanartiga pojkar från Göteborgsstad. Vrångsholmen kallades för "skyddshem" och var i bruk fram till år 1938. Meningen var att pojkar till föräldrar som hade problem skulle räddas från stadslivets faror genom att fostras i en sund lantlig miljö. 
 
 Jag gick igång rejält på huset, för mig blev det ett hus som andades kreaktivitet. 
Färgen och alla flagnade väggen fick min själ att studsa runt i alla rummen. 
 
Jag upplevde Villa Villekulla känsla när jag gick runt i huset.
 
Det var kul att kika in i alla vråer som fanns lite varstans. 
 
Roligt med alla gamla möbler.
 
WoW! Kolla överkastet!! 
 
-MADELEINE !!!
Vi ska börja nu!! skrek Benny några våningar ner. 
Ja, just det ja, jag skulle ju vara i huset på porträttkurs med fantastiska Benny Ottosson.
Min första fotokurs! 
Jag valde honom för att han ofta tar sina bröllopsbilder ute i landskapet och det är just där som jag vill befinna mig när jag tar porträtt. Benny började också sin fotoresa i landskapet och gick sedan över till att bli en välkänd bröllopsfotograf. Han är väldigt duktig på ljus som jag vill lära mig mer av också. 
 
Tänk vilken dröm att få plåta ett brudpar i denna miljö...
 
Vi hade naturligtvis teori innan vi satte igång, det var spännande och kul att lyssna till Benny. Vi fick börja med att plåta brudparet i hemmamiljö. 
 
Allt var vitt i det rummet som vi befann oss i. 
 
Det ljuset vi använde oss av var fönsterljus.
 
Jag måste nog erkänna att efter att benny släppte oss med våra kameror så slutade jag även att lyssna på vad Benny sa.
När jag börjar plåta då går jag in i min värld, det är bara jag och min kamera...
 
Alexander
 
Min kompis Tom-Ole har lärt mig att gilla svart/vita bilder, han har även lärt mig att redigera dem lite hårdare. 
 
 
 
Walentina
 
 Jag blev förtjust i den gröna väggarna som spred en sådan härlig värme i rummet.
 
Jag gillar att röra mig så jag gick ut i andra rum för att få t.ex. dörrar i förgrund. 
 
Benny lärde mig att inte ta med hela ansiktet i bilden, jag gillar det faktiskt.
 
Man skulle kunna tro att Walentina har varit modell tidigare men det var första gången för henne.
 
Många gånger när Benny skulle intruera oss så passade jag på att ha Walentina för mig själv, fniss! Jag kunde ju inte sluta plåta när jag väl börjat...
 
Det är kul att leka med oskärpa.
 
Den här bilden svärtatde jag ner som ala Tom-Ole har lärt mig.
Tror att min slutare tickar på sista refrängen därav det svarta nertill. 
 
Black and White
 
Egen tid med Walentina, fniss!
 
The kiss...
 
Här testade vi med en videolampa.
 
I den rätta boken skulle säkert inte det stora elementen vara med men eftersom jag är en regelbrytare så diggar jag elementet starkt.
 
Blixtljuset hade jag riktigt svårt för, kanske för att det var första gången. När Walentina satt uppe på pianot fick vi öva på det men jag gillade det inte så det fick bli en bild i det naturliga ljuset. 
 
Älskar lösögonfransar! 
 
 
I en dörröppning, perfekt om det regnar på bröllopsdagen.
 
Ute i det mäktiga landskapet, där trivs jag bäst...
 
Vind i slöjan fick vi plåta också.
 
Vi avslutade med en rökig romantik på vackra Vrångsholmen.
Nästa gång jag träffar Benny blir det i Marrakech i höst...
@madeleine.forsgren / Brudpar / Fotograf Madeleine Forsgren / Nikon D800 / NikonD810 / Tanumshede / Vrångsholmen
#1 / / Anonym:

Otroligt bra fotat du växer