/ Musik /

Sånger från en avlägsen släkting

Jack Vreeswijk var kvällens gäst vid kvarteret  Almen igår. 
 
 
Gästerna njöt verkligen av Jacks alla sånger som han framförde av en avlägsen släkting som han själv skojade om.
 
En liten berundrare stod framför scenen och dansade.
 
 
Jag hade en gång en båt
Med segel och ruff och köl
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?
 
 
 Min man njöt av Jacks alla låtar som han framförde.
 
 
Hon dansar och blundar så nära intill
Hon följer i dansen precis vart han vill
Han för och hon följer lätt som en vind
Men säg varför rodnar Cecilia Lind?
 
 
Somliga går med trasiga skor
Säg vad beror det på
Gud fader som I himmelen bor
Kansken vill ha det så.
 
 
 På gitarr var det fantastiska Lova som framförde ett riktigt bra gitarrspel. 
 
 
Jack är den som har dragit störst publik denna sommar vid kvarteret Almen.
 
 
Det var en grymt bra samspel mellan dem och ett riktigt bra arrangerat gitarrspel! 
 
 
Jack sjöng Mördar Anders också. 
 
Jag har mördat fyra män, fyra män
Jag har mördat fyra män, fyra män
Jag har mördat fyra män 
är dom ej i himmelen 
lär jag träffa dom igen, ta mig fan!
 
En gäst i publiken, helskön gubbe! 
 
Anki från cafe August var en självklar gäst bland publiken. 
 
Även Ulf Bråth och Henka var där. 
 
Jack känns väldigt hjärtlig i sitt sätt att vara som människa.
 
Jag tror att hans farsa dansar i himlen och är jätte stolt och glad över att Jack fortsätter att sjunga alla hans visor. 
 
 
Jack avslutade med att sjunga tillsammans med oss alla i en allsång:
 
 
I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.
Jag drömde om en jätte sal, där stadsmän satt i rad
Så skrev de på ett konvolut, och reste sig och sa: "Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär.
Och ingen känner längre till, det ordet militär"
På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog.
Och alla drack varandra till, och dansade och log.
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.
Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut!


 
Jag tror inte att jag var ensam om att tänka på det som pågår mellan USA och nord Korea just nu....
 
 
/ En resa /

En resa till Skånelandet

Vi började med att besöka Hovs Hallar där Sjunde inseglet spelades in av Bergman. Det var
en spännande känsla att veta att Ingmar Bergman med team hade varit där. 
Tänk där satt Max Von Sydow och spelade schack med döden, han ville spela ett parti schack för att skjuta upp dödsögonblicket. 
 
 
Längst hela vägen från Karlstad ner till Båstad så spöregnade det, ca 1 timme innan solnedgången så sprack det plötsligt upp, vilken lycka!
Efter regn kommer solsken och inte vilket solsken som helst...
 
 
Kolla färgen på klipporna!!
Det här bådar gott tänkte jag och hoppade runt som en bergsget på klipporna !!
Hovs Hallar har sagolika och dramatiska klippor, det är en väldigt vacker och säregen natur. Jag kan föstå att det lockar många filmare hit.
 
 
En bra bit på stranden så fanns det en massa stenar som var placerade i fina högar.
 
 
Kände i hela min ande att det här kommer bli en kanonkväll...
...jag darrade i hela kroppen av lycka och förväntan...
 
 
Jag galloperade fram och tillbaka på olika ställen för att hinna med så mycket som möjligt, vet att när ljuset kommer, då går det fort.  Åt det här hållet lurade regnet på himlen som gav en vacker blålila färg.
 
 
Titta!! Nu började det !! 
En gyllengul nyans kommer nu.
 
 
Jag började känna Ingmar Bergmans ande som svävade ovan mig...
 
 
En segelbåt ute på tur i bästa solnedgången, det kanske är Max von Sydow som blåser förbi...fnitter!
 
 
För att visa att jag inte "ljuger" om ljuset och färgerna så tog jag en bild på min man för att ni ska se hur solen lyser på honom i det sista ljuset, en vacker varm orange färg.
 
 
Den här vyn sitter han och tittar på medans jag studsar runt som en studsboll för att hinna med alla skiftningar som himlen bjöd på denna kväll. 
 
 
Åt andra hållet, jag kan ju tillägga att det regnar lite också nu, lycka för mig!
Det förstärker färgerna ännu mer! 
 
 
Nu har Bergmans ande landat i Hovs hallar där filmen spelades in...
 
Det är hela 60 år sedan som det Sjunde inseglet spelades in. 
- Tiden går fort, ta vara på livet, sa min mormor till mig när jag var liten. 
 
 
Min man var lika fascinerad som mig av solens nedgång, han brukar nämligen aldrig vara med mig när jag är ute på fotosafari på hemmaplan. Därför var det extra kul att han fick vara med om den här spektakulära solnedgången i värsta Bergman andan.
Passade på att ta en till bild för att visa hur färgen såg ut i hans ansikte när solen hade gått ner, det är häftigt att se hur den röda färgen ligger kvar en stund. Som att suga på en extra god karamell...mums! 
 
 
Helt makalöst att se hur himlen förändras under den sista timmen. nu kom de lila tonerna fram också. 
Jag gick hem med en rejäl skattkista denns kväll, kände mig gööör rik! 
 
 
Kullaberg stod på menyn dagen efter, där också en annan känd serie har spelats in- Kullamannen!
Min mans favoritserie när han var liten.
 
Det är en ungdomsthriller från 1967.
Ungdomarna i serien blir inblandade i en trasslig spionhärva där man inte kan vara säker på vem som hör till den goda och vem som hör till den onda sidan. Spionage, mystiska ljussignaler och underliga kodord  blir plötsligt en del av vardagen, men också vilda jakter i gruvgångar, kidnappningar och nattliga inbrott. Det blev ett sommarlov de sent ska glömma. 
 
Allt detta la helt säkert grunden till min mans kärlek till deckare och engelska mordserier, fniss! 
 
 
Där sitter han stolt över att sitta på de gyllengula sagolika klipporna, han visslade på musiken i Kullamannen också medans vi vistades på Kullabergen.
 
 
Se vilka otroligt coola klippor!  Helt overkligt! 
 
 
Jag har en böjelse för gröna alger också. 
 
 
Så himla coolt landskap! Lite utomjordiskt faktiskt...älskar alla mönster i stenarna.
Missa inte fyren där uppe på höger sida, uppe i den var ungdomarna med om kusliga saker. 
 
 
Som att gå på månen, med solen i ryggen då...

 
Den lilla fyren längst ut på klippan är så himla gullig!
Puss, puss lilla fyren!
 
 
Så söt så att jag vill ta med mig den hem.
 
 
Vi hade turen att Kullens fyr tändes när vi var på väg uppför alla klipporna. 
 
Min man visslar för fullt nu...fnitter! 
 
 
Dagen efter skulle vi besöka Nimis som är ett platsspecifikt konstverk av Lars Vilks på platsen Håle stenar. Vi gick vilse i skogen bland alla rötter som bokträden breder ut, det är sant... 
Det slutade med att vi fick ta GPS i mobilen för att hitta dit, vi var helt vilsna med två andra tjejer.
 
 
 Jag har en dröm att åka ner till Skåne på hösten för att plåta alla vackra bokträd...
 
 
Jag kan ju säga att det var ingen lek att ta sig ner till konstnären, guuuu vad brant det var på vissa ställen!! Och det tog säkert minst 30 minuter att komma ner. 
Jag tänkte på vägen ner bland alla rötter och stenar att detta måste vara en väldigt lekfull man som klättar i denna miljö.
Nimis har Lars byggt av drivved och består av glest ihopspikade plankor och trägrenar som bildar gångar, rum och torn.
 
Jag hörde hur någon spikade långt där nere när vi kämpade oss nerför...
 
 
 Titta! Där står han ju!!
Va? Vågar han vara här tänkte jag, han är ju hotad till livet.
 
 
Okey där står en man från Säpo, vi såg en till högre upp när vi klättrade tillbaks upp.. 
 
 
Han blev jätte glad när vi började att prata med honom, han gillade våra kläder, vi lyste upp bland alla hans gråa plankor sa han med rosa och gula färger. Han sa även att han sällan är här så vi hade tur.
 
Det är otroligt hur han har stått upp för tryckfriheten i Sverige, han har riskerat sitt liv och kommer att ha bevakning resterande av sina dagar här på jorden.
 
 
För att visa hur det ser ut inne i gångarna, det var riktigt kul att gå igenom gångarna, jag blev plösligt liten igen, fniss! 
 
 
Utsidan, det måste vara hur kul som helst att gå i alla tunnlarna och klättra i tornen när man är barn. Jag läste någonstans att det är 40 000 besökare per år.
 
 
Där står Janne och plåtar.
Det var roligt att se all denna drivved, jag samlade också på detta för ett par år sedan. 
 
 
Morgonen dagen efter bestämde jag mig för att gå upp med soluppgången.
Jag hade tur (igen) - det var dimma! 
 
 
Vi bodde vid en åker så det var bara att kliva ut genom dörren. 
 
 
Härlig morgon! 
 
 
Jag lyckades fånga solen när den gick upp i den rosa dimman. 
Sedan kröp jag i säng igen bredvid gubben som sov sött...
 
 
Jag höll på att glömma de två hästarna som följde efter mig, jag var rädd för dem, visste ju inte vad de ville. Paret som vi hyrde rummet  av sa på frukosten att hästarna var troligtvis på rymmen. 
 
Fortsättning följer...
Kommentarer (7)
Bokskog / Dimma / Fotograf Madeleine Forsgren / Fyr / Hästar / My heaven is all around me / Skåne / Åker