/ Kustlandskapet /

Innan naturen släcker lampan

Det är något rofyllt över de där pyttesmå vågorna...
 
Det stillsamma kustlandskapet i den berömda blå timmen.
 
Tystnaden är oändlig...
/ Gamla ruckel /

Ruckel och ruiner

Jag var på väg ut till Segerstads skärgård i lördags när jag helt enkelt var tvungen att stanna till längst vägen vid dessa förtappade byggnader. För vilken gång i ordningen har jag inte en aning om. Vissa ställen så måste jag återvända till eftrsom ljuset aldrig är sig likt.
Ljuset har en förmåga att förvandla allt som det lyser på... 
 
 
Det som fick mig att stanna till var alla låga skuggorna som husen omslöts sig av samt det underbara vårljuset.
 
 
Dessa alla sköna fönster...
 
 
Gamla ruckel och människor är ganska lika- de har karaktär, själ och spår av livet som tar sig bra på bild.
 
 
Slott eller ruckel? 
Genom mina objektiv förvandlas dessa byggnader till slott för mig. 
 
 
/ Love /

Ett vildhjärta

Det här är Maria "Vildhjärta" Westerberg.
Jag var på ett föredrag i fredags och lyssnade på hennes kär lek till skogen.
Hon gick ut i skogen för många år sedan för att söka läkedom för sin utbrändhet.
 
Jag visste inte så mycket om henne innan, det enda var att hon plockade pinnar i sin skog i Värmland som hon gjorde gubbar av. Att jag skulle bli så djup berörd hade jag inte en aning om...
 
Vildhjärta samlar allt det vildvuxna och krokiga i sin korg, hon ger det liv genom att tälja och förvandla det med en ytterst varsamhet.
Medans hon täljer föds även historier fram, jag upplevde att mycket var självupplevt som varvades med fiktiva berättelser. Den fanns en djup poesi blandat med komiska betraktelser i livet, publiken fick ett gott skratt vid många tillfällen.
 
"Det är inte fint mot folket att det folkliga inte är fint"- Vildhjärta.
 
 
"Världens snuskigasre katt heter perverser" - Vildhjärta
 
 
Det är i ensamheten som hon skapar detta stora i skapelser och ord, i en respekt och ödmjukhet.
 
 
Med en stark inlevelse sjöng Marias man Johannes hennes texter. 
 
 
Jag kände en likhet, när jag har vernissage på mina fotoutstälningar så spelar alltid min man också. 
 
 
I boken som jag köpte av Vildhjärta skrev hon:
Till Madeleine
Min lilla kråka
 
Jag gick och funderade på vad kråkan stod för...
hittade sedan svaret i boken:
"Ärade prins,
du framtidens makt,
föreställ dig
att vi kråkor vore
gjorda av guld.
Skulle ni tycka
bättre om oss då?"
 
Om den här gubben är till salu i sommar när jag har tänkt ett besök hos Vildhjärta så är det den som jag skall köpa.
Hon pratade så här när hon stod med den i handen:
"Till alla er som säger ifrån,
spjärnar emot, avstår. 
Till alla er som kämpar för de små,
de grå, de utan röst.
Till alla er som inte ger upp.
Ni vet vilka ni är...
Ni vet vad ni måste fortsätt göra."
 
 
Föredraget avslutades med att Johannes reste sig upp och ropade bl.a 
- And the winner is...!!!