/ En resa /

Jorden runt på en ö

 
 
Det är fantastiskt att färdas på Gotlands vita grusvägar. Jag tänkte ofta här blir det perfekt med porträttfoto då vägen ger en snygg highlights. 
 
 
 
Furillen åkte vi till denna tidiga morgon då klockan ringde 02.30.
 
 
 
I den höga byggnaden finns en restaurang som heter Fabriken.
 
 
 
Vi åkte rejält vilse denna morgon, det vi åkte på bitvis var inte ens vägar, vi körde i gräs och i skog, men vi följde snällt med vår gps ändå.
 
 
 
Det var flera som var ute och plåtade denna tidiga morgon innan solen gick upp, så jag snodde killarnas bil som förgrund. Skulle faktiskt kunna vara en reklambild för BMW.
 
 
 
När vi gick här letade vi febrilt efter en väg ner till vattnet men vi hittade ingen då det var staket runt hela, det var ett fågelskyddat område vi hamnade på. Vi fick njuta av all fågelsång istället. 
 
 
 
Langhammar är ett känt raukfält, den här rauken ser ut som en gubbe med lång hals. 
 
 
 
Något annat som vi plåtade var alla dessa vackra fiskelägen.
 
 
 
Väderkvarnar stod på menyn också.
 
 
 
Jag fick starka känslor från Island när jag gick runt vid alla stränder av rauker. 
 
 
 
Det är en häftig känsla att klättra runt och titta på dessa rauker som ser ut som ett månlandskap.
 
 
 
Fårös karga natur är verkligen något som tilltalar mitt öga.
 
 
 
Och alla dessa kortväxta träd som är vindpinade.
 
 
 
 
Coolaste hotellet är ändå Slow train.
 
 
 
Några övergivna bilar lite varstanns, Gotland är verkligen min smak, fnitter!
 
 
 
För att komma till fiskelägret Ar så var vi tvungna att färdas på Stenkusten. Just det namnet kan jag tänka mig kommer av att vägen som vi åkte på som var den guppigaste och håligaste vägen vi åkte på denna vecka. 
Klappersten, klappersten och enbuskar längst vägen. Troligtvis så kankse de inte vill ha en massa turister längst havet här då. det häckar en massa fåglar längst kusten.
 
 
Vi tillbringade ganska lång tid vid Ar då ljuset var väldigt speciellt, färgerna skiftade långsamt. Det var gott om svanar här också. Vi hamnade i en skön vila som fick oss att plocka stenar och drivved. 
 
 
 
En övergiven gammal eka, en fin symbol för Fårö.
 
 
 
Det var fantastiskt vackert och stillsamt på denna plats. älskar lugnet som sveper som en stilla vind när solen har gått ner.
 
 
 
Min själ finner en ro i den här karga naturen som finns på Gotland.
 
 
 
 En och annan Vallmo växte på ängarna.
 
 
Ja, det var ju här jag blev jagad av galna Tärnor så jag fick nöja mig med denna bild. Det är Asundans naturreservat, det är inte så många som känner till detta ställe då det har varit ett militärt skyddat område. 
 
 
 
Jag fick nöja mig med att plåta några blommor när vi gick tillbaka till bilen. 
 
 
 
Solen stod högt upp för en gång skull när vi lämnade kusten denna kväll. 
 
 
 
Längst ut där ute står Gotlands största rauk- Jungfrun. 
 
 
 
Jag som gillar utmaningar var naturligtvis tvungen att klättra ner nedanför Jungfrun. Det var ingen lätt match att ta sig ner men väl värt det när jag fick njuta av ljuset som infann sig efter att solen hade gått ner. 
 
 
 
Så läckra färgeri Gamle hamn! 
 
 
I naturreservatet Gamle hamn finns Fårös mest berömda rauk, "Kaffepannan" eller "Hunden".
 
 
 
.
"Hunden", jag körde 65 sekunder för att få den släta effekten på vattnet samt rörelse på molnen.
 
 
 
Nu lite stadsbilder från Visby, här "gräddhyllan", förr var det de fattiga som bodde här men namnet gräddhyllan säger vilka som nu bor här. 
 
 
Utsikten är fantastisk! 
 
 
Bästa platsen att se solen gå ner på. 
 
 
Se hur ljuset smeker staden.
 
 
Det blev starka färger denna kväll. 
 
 
Klintan ovanför Domkyrkan.
 
 
Det är så läckert att stå ovanför hustaken.
 
 
Visbys ringmur är en märklig byggnad, mäktig och häftigt att den finns kvar och att den är så pass intakt som den är. 
 
 
Ringmuren är elva meter hög och 3 km lång. 
 Muren har i väsentlig grad bidragit till att Visby utsetts till världsarvstad.
 
 
 
Den här snygga katten bodde vi hos- Dogge heter han.
 
 
Och här är matte till katten snyggkatten- Eva Lena, en konstnärssjäl som bor på Öa.
 
 
 
 
Här hamnade när vi letade efter Bergmans hus, Hammars fiskeläge. 
Vi hittade aldrig Bergmans hus....
 
 
Men en annan dag hittade vi ett annat hus...
 
 
Med fina gamla kaffepannor i.
 
 
Ingen kan väl ana vem som bor här, fnitter! 
 
 
Det finns många roliga gamla saker i det här köket.
 
 
En gungstol!
Precis som min fast min är lila.
 
 
Titta vilken fin liten stol! 
 
 
Gotlands finaste kök.
 
 
Titta upp i taket till höger, där under skorna finns det berömda Konrads kalasklister.
 
Titta! Där ligger hon ju!
Med fötterna på huvudkudden!
Men Pippi!! 
 
 
Gissa om jag gillade Villa Villekulla? 
På avtryckaren satte min vapendragare Tina sitt pekfinger på sista bilden. 
 
 
 
/ En resa /

Kutens bensin, destination Fårö

Kutens Bensin på Fårö är kultstället där bland annat Bill Haleys Comets och Seasick Steve har uppträtt.
 
 
 Det är det perfekta besöksmålet för den som gillar gamla rostiga bilvrak med själ, äkta rock'n'roll och 50-tal. För alla hungriga finns Creperie Tati med franska galletter och crêpes.
 
 Jag har en dålig sida i min personlighet...
När jag går över gränsen att vara hungrig för länge kan jag bli väldigt otrevlig. 
Jag hade läst på Kutens hemsida att de har öppet till 20.00 och vi kom 16.15, killen som stod i kassan sa att de stängde 16.00, jag sa att det stod på deras hemsida 20.00, han sa att det var felskrivit. 
Morr och GRRRR !!! 
Det är ju inte lätt att hitta mat på Gotland när det inte är turistsäsong direkt fick vi erfara under vår vecka. 
Jag har jobbat på krogen i typ 20 år och jag VET att om det inte kommer några gäster så stänger de tidigare ibland. Så att han sa att det stod fel gick jag inte på, så jag demonstrerade min hunger tydligt för killen som ljög för mig. Tina som är en snäll och ödmjuk person backade snabbt och sa att då letar vi upp en annan restaurang.
Grrrrr!!
 
Både jag och Tina har gått i söndagsskolan så vi har en viss herre på vår sida, fnitter! 
 
Mannen som ler på bilden är ägare till Kutens Bensin, han minsan fixade mat åt oss. Jag kastade mig runt halsen på honom och kramade honom länge för jag blev så himla glad över att dels få sitta och njuta av deras väldskända crepes, och att få sitta i deras fantastiska kreativa miljö. 
 
Coola barbord! 
 
Kutens bensin är ett härligt udda ställe, en gård i ett slags nostalgisk 1950-talsanda mitt på Fårö som växt fram som ägaren Thomas Lindholms kärleksförklaring till Elvis, James Dean och … mamma. På området finns en salig mix av mer eller mindre vilda idéer som en bilkyrkogård och i den nedlagda macken finns en prylbod och en klubb med bar och scen. Gårdsplanen pryds av väg- och neonskyltar, kromade bildelar och till och med en gammal kiosk fraktad från Ronehamn! Hela sommaren arrangeras det spelningar här, både planerade och spontana, och sen starten har bland andra Jack Baymoore & the Bandits, Billy Lee Riley, Bro-Elvis, Carola, Huelyn Duval och Pugh Rogefeldt spelat här. 
 
Husvagn ala´ trämodell.
 
Tvärs över vägen ligger Slow train, ett märkligt, härligt och originellt bed & breakfast där de tidigare ägarna – Anton och Astrid – har fått inspirera inredningen som i stort sett återskapats bit för bit med kitschiga loppisfynd. Rummen är i olika stilar och prisklasser och hela huset har känslan av att tiden stannat. Hittar du ingen skylt har du kommit rätt, det här är ett småhemligt ställe som man så att säga förtjänar att bo på genom att ha koll på det – du hittar knappast annonser för Slow train någonstans.
 
Gissa om jag var överlycklig att vara på denna plats!!
 
 
Det hänger fynd lite varstanns. 
 
Undrar vad Fridolin skulle säga om dessa ljuvliga kylskåp?
 
Snygg kylargaller! 
 
Den skulle sitta fint på vår uteplats! 
 
Åhhh! Kolla dessa stolar
som står helt vildvuxet.
 
 
 
Me in love!! 
Mums vilken helt underbar Scania! (tror jag att det är)
 
James Dean was here! 
 
Kult på hög nivå! 
 
Träekrar, kan det vara något? 
 
Man blir liksom glad av dessa skatter som står i trädgården.
 
Blått å orange är riktigt snyggt tillsammans.
 
Jag får nog blanda in lite mer orange hemma...
 
Bästa stället sa jag va på Fårö va?
 
Retrodoft...
 
Hejdå, hejdå Kutens Bensin! 
 
Kommentarer (0)
85mm1,4 / Fotograf Madeleine Forsgren / Fårö / Gotland / Kutens Bensin / NikonD810
/ En resa /

Ut på tur, aldri sur...

Med fönsterutsikt på Lofoten.
Den här vyn vaknade jag till varje morgon.
(Handhållet genom en springa ut genom fönstret utan att kunna titta i sökaren) 
 
 
Ut på tur, aldri sur!
Ett norskt ordspråk, jag gillar det skarpt! 
Här är gänget som jag åkte med, det var många ironiska skratt hela veckan mellan oss.
 
 
Lite Islandkänsla här, det är ovanligt med den kylan som vi fick uppleva på Lofoten eftersom Golfströmmen går där. Det brukar ligga på 0 eller plusgrader, jag tror att vi var uppe i -8 någon dag.
Till vänster om bilden åkte jag i vatten med hela högerbenet, glömde kolla tjockleken på isen i min impulsiva iver, haha! Magnus fick dra upp mig, han räddade först min kamera sedan mig, haha! 
 
 
Magnus Lindbom, the leader of the pack! 
 
Han är så himla rolig och samtidigt bärare av en djupare filosofi i bildens land. Jag gillar att sitta i bilen medans vi färdas från plats till plats i det norska kungariket och lyssna på hans tankar runt foto. Det är ingen snabbmat han serverar till oss, utan det är äkta och genuina erfarenheter han serverar oss.
 
Det handlar om det subtila som bara ett känligt väntande öga kan se...
 
Magnus kan sitta vid sitt tält i 3 veckor bara för att vänta på det rätta ljuset i svenska fjällen, det är annat än allla fejkbilder som florerar på instagram.
 
 
Fastfrusen
 
 
Härliga färger som kommer när solen har gått ner.
 
 
Morgonljuset väcker sakta bergen...
 
 
Ännu tidigare, innan solen har gått upp. Gubbarna står och väntar på ljuset vid sina stativ och jag springer runt som hackspetten på julaftonen, livrädd att missa något. Gubbarna står nere vid bergskanten och jag har galloperat upp på ett berg.
Att stå stilla och vänta är inte min melodi, fnitter!
 
 
 
Lek med tidvattnet, whiiii! 
 
 
Fiskebåt på väg ut, prutt, prutt, prutt...
 
 
Första kvällens norrsken, inte sådant drag som skulle komma... 
 
 
Här är nedanför vårt hotell, jag har en svaghet för tång, det är nog kustens svar på skogens vackra mossa. 
 
 
Den här kvällen blev det mera drag på norrrskenet, det var många wow i min mun när jag stod här. 
 
 
Den här snurren föll jag för, störtskön! 
 
 
Mina resekamrater tänkte på refrängen och den tidiga morgonen som vi skulle upp till, så jag gick ner nedanför hotellet för att fånga lite mer av norrskenet.
 
Den gröna ladyn fortsatte en stund till innan hon lugnade ner sig. Jag gick upp till mitt rum och råkade sedan titta ut genom fönstret...
 
Jag kan inte beskriva med ord det jag såg, däremot så vifftade jag med armarna och snurrade med kroppen på morgonen när jag skulle beskriva vad jag hade sett genom mitt fönster för gubbarna. Och det var wow, wow, wow!!! Norrskensdansen var så nära så jag upplevde att det dansades på fönsterblecket, jag sprang upp och ner oroligt mellans sängen och fönstret. 
 
Dagen efter ångrade jag mig JÄTTE mycket att jag inte gick ut igen, jag låg ju ändå vaken för jag kunde inte sova av norrskensstrålningen som jag fick genom hela min kropp, det är sant! Jag fick en överdos av NORRSKEN !! Jag hade hjärtklappning till och med...
 
På morgonen dagen efter norrskenspartyt så fick vi fina färger och en väldigt rolig och mycket märklig upplevelse. 
 
En polska dök upp plötsligt när jag låg här och hade riktat in mig på speglingen i vattnet, hon sa att jag var i vägen för henne och bad mig flytta på mig på ett mindre trevligt sätt. Magnus min hjälte, gick mellan och började förklara för henne att hon kan inte komma sist och be andra att flytta på sig. Hon gick igång ännu mer och sa att hon var en succesfull fotograf som har plåtat i 2 år osv. 
Detta skrattade vi åt många gånger under vår vecka, snacka om att ha höga tankar om sig själv.
 
 
Bergets visar sin bästa sida.
 
 
Tripp, trapp, trull...
 
Jag ÄLSKAR att stå vid vattnet och leka med vågora, skulle lätt kunna stå där en hel dag. 
 
 
Whiiiii!! 
 
När solen har gått ner...
 
Ett turistkort, fniss! 
 
 
I Magaluf där måsarna skrattar sig hesa, nej jag menar Lofotens måsar.
Det var ett nedrans liv på måsarna här. 
 
Det börjar bli tid för att fisken skall hängas och torkas. 
 
(Nu kommer jag att få skäll av Tom-Ole för att jag blandar in en annan redigeringsstil, blink)
 
En annan morgon, då stövlarna var fyllda av vatten utan att jag ens märkte det, fnitter! 
 
 
Ser du ljuset Jonathan?