/ Bröllop /

Ett troll och ett skogsrå

Jens ser sin fru som ett vackert skogsrå...sagolik med mystik...själv ser han sig som en troll. blink! 
 
 
Busiga Wille är med och sprider glädje i Jens liv också. 
 
 
När Wille och Madeleine bodde ensamma så stod ofta Wille och kikade genom häcken där de bodde...
Han titttade efter om en pappa skulle komma, men det kom ingen.
Men så kom Jens!! 
 
 
Jens frågade först Wille om lov...
Wille gav dem en välsignelsesten när de förlovade sig på stranden. 
Det finns något vackert hos Wille, han tar alltid fram det det bästa hos människor, även hos sig själv. Han är ren och oförstörd på något vis, man kan se det i hans ögon som lyser klara som solen. 
 
"- Jag är glad att jag hittade din mamma så att jag kunde få bli din pappa."
 
 
För Jens är Wille en liten och ren person som lärt honom mer än nån annan han känner om sig själv och gjort honom till den bästa personen han kan vara. 
 
 
De har ett speciellt band mellan varandra...
Jens skojade med Wille och sa:
-Håll ut Wille, snart är det över och vi får åka hem och spela tevespel. Haha! 
 
 
Jag måste erkänna att en dröm för mig gick i uppfyllelse denna dag...
 
Jag har fantiserat om att få plåta ett bröllop vid denna gamla herrgård men vem skulle jag kunna "lura" hit? Fniss!
Jag tänkte tanken direkt när Madeleine berättade att de skulle gifta sig i Segerstad kyrka. Men jag vågade inte fråga, tänkte att de kanske skulle bli rädda för mig om jag skulle vilja plåta dem vid ett skruttig, lite spökig och övergiven herrgård. Tror att jag tog mig mod typ 2 dagar innan bröllpsdagen.
 
-Skulle ni kunna tänka er...om solen lyser starkt...
 
Sedan var det ju det här med gummistövlar också....fniss! 
Jag älskar gummistövlar! Men skulle bruden kunna tänka sig att ha det på sig under bröllopsfotograferingen? 
Madeleine samlar på gummistövlar!! 
 
 
ALLA tre kom i gummistövlar! 
Så himla coolt till "finkläderna"!! 
Tycker jag, fnitter! 
 
Här fick jag lite Titanic känsla när Madeleine svävade med sin klänning.
 
 
Yes! De gifter sig!! 
 
 
Det gäller att vara med i alla ögonblick han skapar, han är så himla skön! 
 
 
Jens om sig själv:
"Den mest spontana inom ramar och gränser"
Så det passar att de står inramade i dörrarna tycker jag. 
 
 
Som ur en gammal film...
 
 
När två blir en...
 
 
Kärleken när den är som störst...
 
 
Jens uttrycker ofta att han har fått chansen att leva ett normal liv med allt vad det innebär...att han har fått en familj...
 
Mitt lilla skogsrå! 
 
 
Lycka att få springa i gummistövlar! 
 
 
Den vackra brudbuketten som matchade Jens blåa kostym alldeles förträffligt.
 
 
"Det spontana inom ramar och gränser"
 
 
Se hennes blick...
 
 
Något utskuret
 
 
Madeleines ord:
"Han är som ett bottenlöst tjärn för mig. När man tror att man nått botten blir han ännu djupare..."
 
Tills döden skiljer oss åt...
 
 
Snart dags för tevespel med Wille, fnitter! 
 
 
Då är det dags! 
 
 
En blick som säger allt...
Madeleine säger att hon brukar ha svårt för att utrycka sig verbalt, men hennes ansikte och ögon är otroligt uttrycksfullt. 
 
Se det fantastiska spontana skrattet hon har, det är fullt av liv.
Älskar hennes kisande ögon!
 
 
Wille är den som fogar dem samman, stöttar dem och säger visa ord. Det var rörande att se hans närvaro runt dem hela tiden. 
 
Till och med vid ringbytet såg han till att allt gick rätt till. 
 
 
Titta så fina de är! 
 
 
Wille...
 
Per heter prästen som vigde brudparet.
 
 
Brudbuketten vilar...
 
Madeleine sjöng på bröllopet, Jens visste ingenting.
 
En sång till brudgummen.
 
 
En syster skulle döpas också.
 
 
Det var många barn bland gästerna. 
 
 
Jag gillar ju att plåta barn så det var roligt för mig.
 
 
Titta på den här sötnosen! 
 
 
Här är den fjärde huvudpersonen- Saga! 
 
 
Sagas mormor.
 
 
En liten Saga...
 
 
Tre stolta, två gudfadrar och en gudmor.
 
 
Bosse Belmen, om ni vill prata om något så finns han i katalogen. Blink!
 
 
Ni är nu man och hustru.
 
 
Blir det tevespel snart pappa?
 
 
Lycka! 
 
 
Det här underbara skrattet...
 
 
En stolt gudfader.
 
 
Wille övar på bubblor.
 
 
Fler som övar på bubblorna. 
 
 
Trappkyssen! 
 
 
Bus på trappan.
 
 
Grattis !!
 
 
Hela gänget!
 
 
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar...
Kommentarer (3)
Bråte Herrgård / Bröllopsfotografering / Fotograf Madeleine Forsgren / Mosskog / Segerstads kyrka / Värmland
/ Gamla ruckel /

Heminredning utöver det vanliga

Jag hoppade ur sängen och sprang bort till fönstret på självaste påskaftons morgonen för att titta om det kommit någon snö som prognosen hade lovat. 
Hurra!!
Vicken lycka eftersom jag hade bestämt med Tina & Carina att vi skulle åka på en ödehussafari i norra Värmland långt ute i skogen.
 
De är gamla dojorna låg inanför dörren vid vårt första hus. 
 
 
Gardinerna var riktigt sjyssta, gillar det gröna möglet på rullgardinen på mitten.
Perfekta nu på vårkanten. 
 
 
Det är ofta som den finns rester efter fester i ödhus har jag noterat. 
 
 
Någon som har blivit grinig på nå´t teveprogram kanske...
 
 
Jag tror attt det kan bli jätte rätt med en gardin över dörrarna hemma på höstkanten..
 
 
Brödlådan till tapeten är helt crazy! 
 
 
Utanför stod det en V4 lite udda parkerad.
 
 
Vi for raskt vidare eftersom det var jag som körde denna aftonen med korta stopp i den vackra vinternaturen. Vi var på väg mot en skola långt inne i skogen, jag kunde absolut inte förstå hur en skola har kunnat leva så ödsligt förr i tiden. 
 
Efter långt sökande så hittade vi den till slut!!
 
 
Titta vad gullig med ett enda klassrum!
 
 
Kolla bara! Helt sanslöst vackra färgeri köket!!
Älskar de olika gula tonerna!
...By the way, gult är vårens färg på kläder. 
 
 
Den här väggen gick jag igång på, perfekt fotobakgrund till porträtt. 
 
 
Förmodligen satt lärarinnan där uppe på podiet.
Även den väggen en passande bakgrund till porträtt. 
 
Färgmässigt så tror jag att jag gillade skolan mest denna dag,  det fanns så många porträttmöjligheter här. 
 
 
Alla gardiner i husen kör trashstilen, lite rivet och så. 
 
 
Tapeter lager på lager, även de rivna. 
 
 
Här stannade vi till för att fika och äta lite.
Jag fick syn på Barbafamiljen plötsligt och jag hade turen att få en snöras medans jag plåtade. 
 
 
I en lada låg dessa skorna, lustiga färger.
 
 
Undrar hur länge de har legat för att få den här gröna färgen. 
 
 
Som en riktg vinderdag, så här såg vägen ut mestandels på vår färd, jobbigt att få möte här om det skulle vara typ rally Värmland. 
 
 
I det här huset mådde jag faktiskt lite illa av all mögel. 
 
 
Vilka soffor, de här måste ju vara från 70-talet. 
 
 
Vi hade några hus att besöka så vi drog vidare till detta i stället, ganska rart.
 
 
Vi var bara in en snabbis, kul med en jätte sockerpåse på ett streck.
 
 
Tjusig dörr. 
 
Kolla de fina paraddörrarna vid entren, förr var det kärlek när de byggde hus. 
 
 
Sista huset för idag, det ser ju ganska idylliskt ut med blå himmel och ett vackert moln ovan men kusligheten lurar därinne..
Att tillägga var att vi fick gå ganska långt för att komma fram, när vi såg varje kurva sa Carina eller Tina: 
-Nu kommer det...
 
 
Från insidan, lite spökigt...
 
 
Vackra trendiga tapeter. 
 
 
Snus för den som är sugen.
 
 
Någor för Rost och Interiör inredningsbutik att sälja kanske?
 
 
Skön radio! 
 
 
Jaja, dessa ödefester.
 
 
Kökslampan i tutti frutti färger. 
 
 
Lite småäckligt fönster.
 
 
Här är det den frasiga stilen.
 
 
Det här kallar jag för krackelerat!! 
 
 
Så himla läckert! 
 
 
På övervåningen, lite varmare ljus rådde här. 
Och en gammal mangel stod ensam kvar.
 
 
Här var det spöklooken.
 
 
Carina hittade nyckleln strax innan vi skulle gå.
 
 
Utanför ser huset ganska gulligt ut den här soliga vår/vinterdagen.
 
 
Många mil blev det denna dag med mina ödehusvänner, nästa gång vi träffs så får vi säkert se den vita älgen... 
Kommentarer (5)
@madeleine.forsgren / Nikon D800 / NikonD810 / Vintage / Värmland / Ödehus Värmland
/ Gamla ruckel / Ödehus /

Förälskad i ödehus

Jag fick enormt starka känslor när jag fick syn på detta underbara hus ute på åkern! 
Jag hade sett det på Carinas Instagrams sida så jag tog kontakt med henne för att få en eventuell färdbeskrivning till huset. Carina ställde till och med upp och visade vägen till detta hus och några till, och inte bara det hon tog även med sig Tina som också är en fena på ödehus också Vi fick en spännande lördag då vi åkte runt på grusvägarna i Värmlands skogarna. 
 
Det som gjorde detta hus extra exotiskt var att det gick att gå in i det och att det var så många saker kvar på insidan.
 
Huset är välbesökt av möss, kolla fatet! Fullt av musbajs...
Så är det i ödehus, det har blivit en vana nu efter ett par ödehus.
 
Se så fina fotografier det hänger på väggen, extra kul hus! 
 
 
 
Vackert med ett dragspel...
För övrigt tycker jag att det är ett fint gult ljus i det här rummet tack vare de gula gardinerna. 
 
 Vacker gammal barnstol.
 
Och en stövel ala vintage!
 
 
I köksdelen stod det en massa fina burkar.
 
 
Den kökssoffan diggar jag! 
 
 
Kläder! Vad var det jag sa?
Jo, detta hus är något alldeles extra.
 
Se fina dörren som har krackelerat så dekorativt.
 
Titta! Där står Carina i badrumsskåpet.
 
 
Vi körde sedan vidare mot nya hus genom skogen.
 
Det här huset var vårt nästa mål, det låg vackert i mossskogen men tyvärr gick det inte att gå in i.
 
 
Nästa hus gick det att gå in i så jag blev så ivrig att jag glömde bort att ta en bild på utsidan, fnitter! 
 
 
I köket stod kaffepannan på spisen så det var bara att ta sig en kopp, blink! 
 
 
Kolla tapeterna och all flagnad färg, urläckert! Titta på färgen på skåpluckorna där inne! 
 
 
Nämen kolla, kolla! Lill Babs 1971...
 
"Nya sexiga Lill Babs" står det på framsidan. 
 
Nästa hus! 
 
 
På övervåningen fanns endast en lampa men det var vackert ljus därinne.
By the way, jag funderar på att börja plåta för mäklare, försäljning av lägenheter och hus alltså. 
Blink! 
 
Förr var det populärt med tidningspapper på väggarna, kul med rester!
 
 
Kärlek till ödehus! 
 
 
Utanför i trädet stod en övergiven kaffepanna.
 
 
Till huset tillhör en vildvuxen trädgård.
 
 
Vår sista anhalt var en gammal skola utan tak
 
 
 Kolla bara badrummet! Vicken nostalgitapet!
 
 
Den gröna sitsen och badkaret är så sjukt snyggt till tapet! Och mossan matchar så himla bra till alltihopa, naturen har verkligen tänkt till här, fnitter! 
 
 
"Flaskrummet" 
Jag undrade verkligen varför alla dessa flaskor stod här inne.
 
 
Älskar den blommiga tapeten! Förr var allt så himla färgglatt i inredningen. 
Man blir liksom glad av att vara i sådana här miljöer, en resa tillbaka i tiden görs varje gång. 
Kanske som att åka i en tidsmaskin...
 
 
Här är mina medresenärer Tina och Carina, så himla mysiga tjejer! Det är så kul att få träffa människor som man kan dela sin passion med. Man hör ihop på något märkligt sätt direkt, det känns bekvämt liksom. Inget nervöst kallprat behövs, bara rätt direkt. 
De hade med sig godaste chokladmuffins och kaffe som de bjöd mig på mitt i skogen också, tänk en sådan gästvänlighet de bjöd mig på. Och även hur de generöst delade med sig av sina guldklimpar till ödehus. 
Titta förresten vilket hus som står bakom dem! 
Glitter, glitter!! 
 
 
Jag tokgillar dörrarna!
Som en saga...
 
 
På vägen hem fick vi syn på ett Halo fenomen, det är färgerna som syns ovan molnet.
Och inte bara det... Det flyger svanar ovanför molnet också! 
En dag av lycka som bubblade som sockerdricka inom mig under flera timmar.