/ En resa /

Ut på tur, aldri sur...

Med fönsterutsikt på Lofoten.
Den här vyn vaknade jag till varje morgon.
(Handhållet genom en springa ut genom fönstret utan att kunna titta i sökaren) 
 
 
Ut på tur, aldri sur!
Ett norskt ordspråk, jag gillar det skarpt! 
Här är gänget som jag åkte med, det var många ironiska skratt hela veckan mellan oss.
 
 
Lite Islandkänsla här, det är ovanligt med den kylan som vi fick uppleva på Lofoten eftersom Golfströmmen går där. Det brukar ligga på 0 eller plusgrader, jag tror att vi var uppe i -8 någon dag.
Till vänster om bilden åkte jag i vatten med hela högerbenet, glömde kolla tjockleken på isen i min impulsiva iver, haha! Magnus fick dra upp mig, han räddade först min kamera sedan mig, haha! 
 
 
Magnus Lindbom, the leader of the pack! 
 
Han är så himla rolig och samtidigt bärare av en djupare filosofi i bildens land. Jag gillar att sitta i bilen medans vi färdas från plats till plats i det norska kungariket och lyssna på hans tankar runt foto. Det är ingen snabbmat han serverar till oss, utan det är äkta och genuina erfarenheter han serverar oss.
 
Det handlar om det subtila som bara ett känligt väntande öga kan se...
 
Magnus kan sitta vid sitt tält i 3 veckor bara för att vänta på det rätta ljuset i svenska fjällen, det är annat än allla fejkbilder som florerar på instagram.
 
 
Fastfrusen
 
 
Härliga färger som kommer när solen har gått ner.
 
 
Morgonljuset väcker sakta bergen...
 
 
Ännu tidigare, innan solen har gått upp. Gubbarna står och väntar på ljuset vid sina stativ och jag springer runt som hackspetten på julaftonen, livrädd att missa något. Gubbarna står nere vid bergskanten och jag har galloperat upp på ett berg.
Att stå stilla och vänta är inte min melodi, fnitter!
 
 
 
Lek med tidvattnet, whiiii! 
 
 
Fiskebåt på väg ut, prutt, prutt, prutt...
 
 
Första kvällens norrsken, inte sådant drag som skulle komma... 
 
 
Här är nedanför vårt hotell, jag har en svaghet för tång, det är nog kustens svar på skogens vackra mossa. 
 
 
Den här kvällen blev det mera drag på norrrskenet, det var många wow i min mun när jag stod här. 
 
 
Den här snurren föll jag för, störtskön! 
 
 
Mina resekamrater tänkte på refrängen och den tidiga morgonen som vi skulle upp till, så jag gick ner nedanför hotellet för att fånga lite mer av norrskenet.
 
Den gröna ladyn fortsatte en stund till innan hon lugnade ner sig. Jag gick upp till mitt rum och råkade sedan titta ut genom fönstret...
 
Jag kan inte beskriva med ord det jag såg, däremot så vifftade jag med armarna och snurrade med kroppen på morgonen när jag skulle beskriva vad jag hade sett genom mitt fönster för gubbarna. Och det var wow, wow, wow!!! Norrskensdansen var så nära så jag upplevde att det dansades på fönsterblecket, jag sprang upp och ner oroligt mellans sängen och fönstret. 
 
Dagen efter ångrade jag mig JÄTTE mycket att jag inte gick ut igen, jag låg ju ändå vaken för jag kunde inte sova av norrskensstrålningen som jag fick genom hela min kropp, det är sant! Jag fick en överdos av NORRSKEN !! Jag hade hjärtklappning till och med...
 
På morgonen dagen efter norrskenspartyt så fick vi fina färger och en väldigt rolig och mycket märklig upplevelse. 
 
En polska dök upp plötsligt när jag låg här och hade riktat in mig på speglingen i vattnet, hon sa att jag var i vägen för henne och bad mig flytta på mig på ett mindre trevligt sätt. Magnus min hjälte, gick mellan och började förklara för henne att hon kan inte komma sist och be andra att flytta på sig. Hon gick igång ännu mer och sa att hon var en succesfull fotograf som har plåtat i 2 år osv. 
Detta skrattade vi åt många gånger under vår vecka, snacka om att ha höga tankar om sig själv.
 
 
Bergets visar sin bästa sida.
 
 
Tripp, trapp, trull...
 
Jag ÄLSKAR att stå vid vattnet och leka med vågora, skulle lätt kunna stå där en hel dag. 
 
 
Whiiiii!! 
 
När solen har gått ner...
 
Ett turistkort, fniss! 
 
 
I Magaluf där måsarna skrattar sig hesa, nej jag menar Lofotens måsar.
Det var ett nedrans liv på måsarna här. 
 
Det börjar bli tid för att fisken skall hängas och torkas. 
 
(Nu kommer jag att få skäll av Tom-Ole för att jag blandar in en annan redigeringsstil, blink)
 
En annan morgon, då stövlarna var fyllda av vatten utan att jag ens märkte det, fnitter! 
 
 
Ser du ljuset Jonathan? 
 
/ Gala & Events /

Unique & Proud

Igår gjorde Unique & Proud ett gig på Karlstad CCC.
 
Så fort jag fick syn på Janni i sin Aliceklänning så ville jag genast plåta henne.
 
 
De här roliga skorna ägs av fantastiska Emilia Kikic! 
By the way så ska hon ha en utställning den 13/4 hos Galleri Bergman på Herrhagen, missa inte detta! 
 
Malin är en av tjejerna som sjunger i Unique & Proud.
 
Helsköna James som bakade i Macken med Emilia i Lerins lärlingar lirar keyboard.
 
Dennis stod och hängde mest vid sin väldetaljerade tavla, det var många ville prata med framtidsvisionären.
 
Jag var också framme och diskuterade framtiden med Dennis och Tom-Ole passade på att plåta oss.
 
 
Här är hon- Emilia! Hon var dagens konferencier när lärlingarna skulle ha sin show, perfekt med en sådan karismatisk personlighet. Längtar till hennes utställning...
 
Andreas är trumslagaren och humoristen.
 
Per berörde med sin låt: Sverige...
Både jag och Tom-Ole satt med gråten i halsen.
 
Claes lirade sin låt som han själv har skrivit - "Tornado".
 
 
Min man höll tungan rätt i munnen när han sprätte på basen med Claes. 
 
Här är de de tre sjungande vokalisterna: 
Malin, Janni och Jessica! 
 
Jess the rockstar! 
Sjöng sin egna låt: I am different, en riktig hitlåt om någon frågar mig. 
 
Per diggar med...
 
Oboy, det här är Timmy som sköter ljudet och skriver låtar till bandet. 
 
Min kompis Tom-Ole med sin nya kärlek- Fujifilm, en äkta retrokamera. 
 
 
Dennis posar i vimlet.
 
I pausen står Andreas och funderar lite...
 
Claes är igång och lirar igen.
 
Micke inne i svänget med sin bas.
 
Grabbarna gungar med...
 
Titta vad söta de är!
 
Det var fler som tyckte det...
 
Det är okey om man är lite annorlunda.
 
 
/ Ödehus /

En mintsaga

Jag åkte på en vintertur förra helgen med mina ödehusvänner Tina och Carina. Vi åke mot nordvästra hållet tror jag...mitt lokalsinne är inte det bästa, haha! 
 
Självklart "råkade" vi stöta på några fallna hus längst vägen, här en ödeskola. 
 
 
Det lovades sol och 10-15 minusgrader förra helgen, jaja hur blev det med det då i dessa ostabila tider? 
Därav tog jag ett beslut att skapa en mintsaga av mina mulna bilder, det får bli som det blir tänkte jag.
 
 
Vi hade med oss stekta äggmackor, sagobullar och kaffe som tröst under de mulna molnen. 
 
 
Jag tycker att björkar är så himla snygga, här lekte jag med oskärpa mellan träden. 
 
 
Vi färdades genom härliga skogsvägar, Tina som är van rallyförare fick köra med sin bil som har dubbdäck. Jag som bor i stan har ju bara vinterdäck på vår Mazda 6 sport, plus att jag har aldrig kört vinterrally i skogen.
 
 
-Titta, titta ett ödehus! STANNA !!
Skrek jag i baksätet när vi nästan hade kört förbi huset. 
 
 
Åh! Vad fint! Titta vilka fina färger! 
Fast jag vågade faktiskt inte gå in när jag såg hur böjda väggarna var.
Första gången som jag hade förstånd när vi har varit ute på ödehusjakt, fnitter! 
 
Kolla soffan!! ropade Carina.
Så himla cool med ett snötäcke på sig. 
 
Jag gillade det här huset skarpt! 
 
 
Därför klämmer jag in en black & white också.
 
 
Att åka runt med Tina och Carina innebär alltid en god fiskelycka då det gäller fångsten av ödehus. 
De blå tonerna på huset föll jag för väldigt mycket. 
 
Små röda hus finns det gott om på landsbygden, de är så himla gulliga.  
Det var ändå skönt att skapa något annat i min bildbehandlingprocess som jag "tvingades" till under den mörka himlen. 
 
 
Som en vintersaga med de där gulliga husen, jag kom att tänka på boken Hattstugan med Elsa Beskow när jag såg huset till höger.
 
 
Så fint med börkarna och granarna tillsammans, skogens konstverk.
 
 
Du kan gå din egen väg...
 
 
Det var fantastiskt att stå på höjden för att se ut över alla träden, jag såg olika möster överallt.
 
 
Jag har inte träffat Carina och Tina sedan maj 2017 ändå så kändes det som det var igår liksom, vi klev på tåget där vi gick av. Härligt när man känner så med människor!
De är enkla och utan masker med samma intresse...att leta skatter! 
 
Vi gillade alla tre att bara stå och titta på alla snöklädda träd. Jag satt i baksätet i bilen och bara njöt av alla vackra träd längst vägen vi åkte på.
 
 
Små hus och snöklädda träd var det som vi föll för allra mest under vår tur.
 
 
En gammal övergiven skola till men vi hade ingen nyckel till den...
 
 
Sista bilden från vår trip i Värmland.