/ En resa /

Diagnos- kronisk resfeber

Att spänna ut livsrummet
 
 
500 miljoner fåglar flyger varje år till andra bredgrader från Sverige så jag är inte ensam om att ha resan i blodet. 
 
 
Det är ett starkt sug som jag har inom mig, det väcker något i mina känslor...
 
 
För att man skall förstå hur stort landskapet är på alla bilderna så har jag med Per som står och plåtar på högra sidan. 
 
 
Tänk att få vara en fågel och få se allt från de bästa vinklarna. 
 
 
Alla mönster som Island har i sin skapelse är helt galet fascinerande för ögat. 
 
 
Det kändes som vi var besökare från en annan planet. 
 
 
Tänkte göra reklam för Toyota lite, grymma bilar att färdas i på Island, vi åkte ibland genom vatten och det kändes riktigt spännande. Då var det film på riktigt! 
 
 
Jag tror att hjärtnerven i skapelsen går genom det Isländska höglandet, den känslan dök upp inom mig. Jag fick ett stark förnimmelse om att jag måste djupt in i Höglandet när vi färdades i början av det. 
 
 
Här tror jag att hjärtnerven börjar...
 
 
Mönster i ögonblicket.
 
 
Någon timme senare kan det se ut så här iställer efter att det blåste förbi en hagelstorm. Då kan man få sitta och vänta i bilen eller om man inte hinner till bilen pga dåligt sikt så får man gömma sig bakom en större sten. 
 
 
Himlaluft i lungorna.
 
 
Att behålla perspektivet på livet.
 
 
Detta är ditt liv på jorden.
 
 
Det är lätt att bli andlig på Island.
 
 
Att vara nära i ögonblicket.
 
 
Livets goda resa.
 
 
Det står en människa där uppe på berget.
( För att man skall förstå storheten på Islands alla vattenfall.)
 
 
Tidig morgon innan solen går upp.
 
 
Mellan regnskurarana.
 
 
I det magiska lavalandskapet. 
 
 
All denna helt fantastiska färgsprakade mossa som bara Island bjuder på. 
 
 
Tiden står stilla när jag vistas på Island och jag vill aldrig att det skall ta slut. 
 
 
I alla "oväder" som vi fick åka igenom så bjuder himlen generöst på alla dess olika färger och skiftningar, regnbågen behöver ingen speciell presentation. Men det var mäktigt att se den över detta jätte långa vattenfall som hade höstens alla färger runt sig. 
 
 
Jag känner en gränslös tackasamhet över att få åka till dettta oerhörda kreativa landskap. 
 
 
Det finns oika slags mönster i alla ögonblick.
 
 
Det gäller bara att hålla ögonen öppna. 
 
 
Lyckan var ju total när vi även fick plåta Islandshästar i "oväder". 
 
 
Snö, sol och starka vindar om vart annat. 
 
 
Den starka vinden blåste bort deras luggar så perfekt.
 
 
Och alla dessa vackra färgkombinationer som dessa magiska hästar har...
 
 
En sista då för att visa färgerkombinationer. 
 
 
Lite blommor då...
 
 
Dessa stenar kallas för Basalt, och hur naturen har skapat dessa är en stor förundran hos mig. 
 
 
Vid Aldeyarfoss finns dessa basalter också som ett smycke runt vattenfallet. 
 
 
Dettifoss är mäktig, det står människor högt upp på berget. 
 
 
Resan i blodet...
 
 
Strax efter detta stoppet kom den värsta hagelstormen jag förmodligen får vara med om i mitt liv, det var häftigt att se och att höra på biltaket. Vi var tvugna att vända sedan för det var stor risk att vi inte skulle hitta "vägen" ut från alla bergen. 
 
 
Jag blev förälskad i bergen bakom huset. 
 
 
Är det konstigt att man längtar bort ibland. 
2,8 bländare på Per. 
 
 
Ofta såg landskapet ut som målningar i alla väderskiftningar. 
 
 
Drömmar är en av våra starkaste drivkrafter. 
 
 
Här är vi inne i en grotta, ljuset från solen strålar in alldeles perfekt.
 
 
Människan måste äga en utsikt...
 
 
Längtan eller drömmar är öppningar mot något annat. 
 
 
Längtan är livsviktig för att öppna livet en smula. 
 
 
Det är skillnad på flykt och dröm, flyr gör man för att slippa verkligheten, drömmer gör man av det motsatta skälet, för att orka med verkligheten ibland. 
 
 
Alltid längta bort, att alltid längta till något...
 
 
Att drömma sig bort i det blå, fnitter! 
 
 
Dra ut sin livslinje......
 
 
 
Att vara en andlig flyttfågel.
 
 
Jag fick en förnimmelse av Färöarna när jag stod här som är mitt nästa mål eftersom jag har diagnos- kronisk resfeber, fnitter! 
 
/ Musik /

#glenmarkerikssonströmstedt

Fatta vilket ös det är på gubbarna! 
 
 
Å, till Magaluf styrde vi vår sista resa.
 
 
Ingenting känns komplicerat ingenting känns svårt
För hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se.
 
 
Jag blir hellre jagad av vargar...
 
 
Jag var bonden - hon var tyrannen
Hon var mitten - jag var bredvid 
Jag har stuckit huvet i sanden
En alltför lång tid.


Och när hon går förbi står pojkarna på rad.
Dom visslar och ler och trugar och ber. Kom med oss ut ikväll, kom med oss inatt.

Hur ska dom nånsin kunna veta att hon bara älskar mig...
 
 
 Alltså, hitlåt på hitlåt framfördes hela kvällen tilsammans med bästa banden. 
 
Orup är roligast att plåta i min smak.
 
Värsta trumbon drottningen! 
 
Älskar när det är blåsinstrument med! 
 
 
Den här tjejen är det klös i...
 
 
#ges2018
 
 
Strömstedt + Orup
 
 
Det filmades överallt och allsången var på topp!
 
 
Orup njuter av allsången...
 
 
GES who?
 
Mare mare
Vad gör man med en söndagmorgon?
 
 
Go go go go
Go go gooo go
g-go g-go go g-go-go
 
 
 Love
 
 
Glenmark kan han med.
 
 
Jo, man kan nå sin atmosfär
Lösa livets gåtor bättre där
Kanske bäst att leva som man lär
Tids nog står man inför Sankte Per 
Oh,vem saknar mig då?

 
Jag bär på vykort till fru Hansson
En faktura till nån som blir blåst
Och en postordersförskottsavi
Som är stämplad i Borås
Ett paket till lilla Jenny
Och en tipsvinst till Hedin
Och så veckans vackra kärleksbrev
Till byns enda blondin...
 
 
Vi var oslagbara vi sköt från höften vi hade svaret på allt alla flickor log och vi gav vi tog vi gick ut och natten skulle aldrig ta slut.
 
 
Det går en väg till mitt hjärta och en bro till mitt liv
Det går en stig till min hemlighet och du följer den precis
Det finns ett rum i mitt inre och en dörr till min själ.
 
 
 
Regn hos mig...
 
 
Orup helt tagen av allsången...
 
 
Trumbonsolo!!!
 
 
Jag har kontakt med Orup!
 
 
Deras ljussättning var grymt bra! 
 
 
En lycka gick man hem med efter denna kväll. 
 
 
Mera blååååsss! 
 
 
Mera sväng av Orup...
 
 
Så himla skön!
 
 
Pojkarna på rad
 
 
Det märks inte vem jag har mest tycke för va?
 
 
Sjung halleluja! Och prisa Gud!
 
 
 Ja just det ja, Eric Gadd värmde upp innan de började.
 
 
Detta var ju en riktigt trevlig överraskning.
 
 
Bara himlen ser på...
 
 
Snygg bakdel... 
 
 
Till alla flickor vi har försakat
Till alla er som tror På allting som vi gjort
Vill ni följa med oss västerut?
Till alla dom som korsat atlanten
Visat att det går
Världen tittar på
Ändå från New Delhi till Moskva När vi gräver guld i USA...
Kommentarer (2)
#ges2018 / #glenmarkerikssonströmstedt / Fotograf Madeleine Forsgren / Mariebergsskogen / Musik / NikonD810 / sommaren 2018
/ Kamera /

Stanna världen en stund

En havsmelodi
 
 
Det norska landskapet är både gåtfullt och trolskt. 
 
 
Alla dessa små båthus som står på rad lite varstanns gillar jag verkligen.
 
 
Ödehus finns det gott om i det Norska landskapet, "man kan ju inte stanna överallt" sa min man vid ett flertal ställen. 
 
 
Men om man vår syn på ett sådant här drömhus så rycker jag upp handbromsen! 
Finaste ödehuset ever! 
 
 
Händerna mot himmlen !!
 
 
Det blågröna vattnet är som en smekning för ögat.
 
 
När man vaknar till den här vyn så vill jag stanna världen en stund. 
 
 
 
Men man vill ju bestiga nya höjden så vi klättrade upp på den berömda Dalsnibba. 
 
 
 
Utsikten
 
 
Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan en liten lort. 
 
 
Vi färdades genom berg och vatten, jag njöt av att äta lunch vid porlande vatten, vi hade köpt en kylbox inför vår resa, där i hade vi en massa godsaker som vi åt i naturen.
Vi hade även tur med vädret dagtid, molnigt är lycka för mäj! 
 
 
Och alla dessa mysiga stugor! Dessa står i Geiranger.
 
 
En klassisk vy i Geiranger. 
 
 
Jippi! Ett fallfärdigt ödehus till, detta verkade det som om någon försökte snygga till. 
Lycka till! Fnitter!
 
 
Ålesund, hit upp tog vi med oss en picnickkorg med ett innehåll av följande: några ostar, kex, oliver, paprika och ett välhängt Amarone som jag hade sparat för ett speciellt tillfälle. 
719 trappor fick vi kliva på.
 
 
De gamla 1700-tals husen i Ålesund. 
 
 
Blå, blå vindar...
Strax efter kom det rejält med regn. 
 
 
Kärlek till kustlandskapet. 
 
 
En örn! En örn! 
Skrek jag när jag fick syn på vingarna som var jätte stora, jag hade fel när jag zoomade in med 600 mm...
Denna dag var vi på jakt efter Lunnafåglar, en såg vi på långt håll, inte ens 600 mm räckte till, stackars mäj! 
 
 
Vi fick "njuta" av en rejält klättring igen, min man undrade varför vi alltid hamnar på höga höjder när vi har semester, fniss! 
 
 
Vi passerade många broar, här lekte jag med en exponering på 95 sekunder för att få det stilla vattnet. 
 
 
Likaså här, jag tycker att det blev kul med rörelsoskärpaan på kajakerna. 
 
 
Fyren vid Ålesund.
 
 
En gammal fiskehamn.
 
 
Love forever
 
 
De här små bomullstussarna gillar jag.
 
 
I Norge glömmer jag bort fästingskräcken som jag har. 
 
 
Älskar dessa hamnmiljöer, jag får ett lugn i min själ, tiden stannar...
 
 
Fyren som visar vägen.
 
 
Sommarkänsla
 
 
Hur underbart är det inte att få vistas ett para dager i denna miljö...
 
 
Ögonen njuter av allt det vackra.
 
 
Moln, moln, så himla perfekt! 
 
 
Det är något visst med fyrar också. 
 
 
Vi var ju tvugna att bege oss till Atlanterhavsveien också. 
 
 
Jag blev lite besviken då det bara var en bro som var rolig att plåta, de andra broarna var låga. 
 
 
Tur att jag fick syn på det här huset för det gav mig lycka i hjärtat! 
 
 
Jaja, det är en kul vinkel i alla fall. 
 
 
 
Det var ingen vattenbrist i Norge i alla fall, ingen torka heller för den delen. 
 
 
Gudbrandsjuvet
 
 
Trollstigen
 
 
En fantastisk vecka där världen stannade en stund och vi fick vara i nuet tillsammans i ett magiskt och trollskt land.